RECENSION  

RED RAT & BUCCANEER
LIVE
KB - Malmö, 01-08-29

Det finns två stora problem med ragga-konserter i Sverige (eller i alla fall i Malmö, red.anm).

Det första är det faktum att nästan ingen som går dit kan något av texterna och inte kommer att lära sig dem under konserten heller. Det kanske inte verkar som ett så stort problem men när publiken förväntas att fylla i slutet på varje refräng så blir det väldigt tyst när de inte gör det. Det märktes allra mest under Buccaneers del där absolut ingen hade en aning om hur hans låtar går. Hans rätt hårda dialekt gjorde inte det hela bättre och opera-partierna förbryllade nog mer än hjälpte honom.

Det andra problemet är bristen på rövskakande kvinnor i publiken. Konserterna lyfter inte riktigt förrän artisten hittat några fina exemplar att sjunga sina låtar om att knulla för. I Sverige står alltid ett gäng fulla svennar och försöker ta på sin idol. Roligast blev det när Red Rat spelade lite piano och bad kvinnorna sjunga med. Den som sjöng vackrast skulle få en fin gåva av råttan, ett foto på honom själv så klart. Det här fattade ju inte de fulla svennarna utan de sjöng med starkare än någonsin och försökte senare få foton av mannen.

Trots dessa problem så blev det ändå en rätt behaglig upplevelse. Jag och Marcus gjorde vårt bästa för att fylla i i refrängerna och ibland verkade det hjälpa. Buccaneer som inte brydde sig om att försöka köra en annan stil hade problem att lyfta publiken och han gick av scenen med en sur min. Han lärde i och för sig alla i publiken att när de skulle förolämpa sina polare så skulle de använda uttrycket "suck your woman". Så ät nu inte under bordet, kids.

Red Rat visade däremot att han hängt del i hiphop-kretsar. Han var en riktigt entertainer. Inte nog med att han lärde oss några av de danser som funkar på Jamaica, "Zip it up", "Angel" och så vidare. Han försökte även lära folk vad de skulle säga när de fyllde i i refrängen. Fast som vanligt funkar "tjalalalala" bäst för att få en svensk publik att gå igång. Ett annat intressant fenomen var att han kallade alla sina låtar nya fastän de flesta har mer än åtta månader på nacken. Han lyckades dock hålla uppe stämningen och lyckades till och med att övertala Buccaneer att komma in och köra en Bob Marley-låt som sistanummer, med Red Rat själv på bas.

Det tyska reggae-bandet som kompade artisterna gjorde mycket bra ifrån sig. Misstänker att de är hårt anlitade vid konserter i Tyskland.

/ Niklas