RECENSION  

SQUAREPUSHER
MY RED HOT CAR
12" - Warp, 2001

Efter 1999 års oerhörda produktivitet är nu Squarepusher tillbaka med en ny tolva. Titeln är inte riktigt rättvisande eftersom det inte alls handlar om röda bilar. Redaktionen består dock av städat folk så du får köpa skivan själv och höra vad det handlar om.

"My Red Hot Car" innehåller fyra spår. Kanske lite tamt med tanke på Squarepushers tidigare singlar som i flera fall varit så gott som hela album, eller åtminstone något mellanting mellan album och singel. Titelspåret finns med i två versioner, den ena med tillägget "(Girl)". Den versionen är den något mer sansade av de två. Det råder absolut ingen tvekan om att det här är Squarepusher. Ett relativt enkelt och rejält svängigt breakbeat tillsammans med djup bas och ljud man känner igen från tidigare produktioner gör att man känner sig hemma om man har lyssnat på Squarepusher förut. Spåret börjar lugnt och fint men efterhand sprängs fler och fler element av hans egna tolkning av drum’n bass in. Precision och sväng är vad det handlar om och detta behärskar herr Jenkinson till fullo. Den andra versionen av "My Red Hot Car" är relativt lik den första men rejält ompysslad, uppbruten och skruvad. Ljudet påminner mycket om hur "Hard Normal Daddy" låter. Själv tycker jag att den första versionen är den något bättre, mest beroende på sin enkelhet och allmänt trevliga stämning.

"Hardcore Obelisk" är det tredje spåret och här finns spår av ljudexperimenten på "Music is Rotted One Note". Ljudmattor växer fram och stegras mer och mer. Någonting gör att det hela känns oroväckande precis som på "Music is Rotted..." också. Squarepusher ger ett lite "seriösare" intryck när musiken låter så här. Där "Feed Me Weird Things" är ett barnprogram så är "Maximum Priest EP" ett musikaliskt genis verk, och det är den känslan som finns i spåret "Hardcore Obelisk" också.

Tolvan avslutas nästan med spåret "I Wish You Obelisk". En snabb takt ur fas med sin bakgrund inleder och den knäppaste acid-slingan du hört tar vid. Svängigt, skevt och analogt. Med hörlurar på och med hög volym under acid-solot så mår man alldeles utmärkt. Ungefär 20 minuter senare börjar det gömda extraspåret. "Gömda" spår kändes ju roligt när cd-skivan var en ny uppfinning men det gör ingenting eftersom det är riktigt bra. Även här handlar det om mattor av ljud tillsammans med gitarr/basgitarr. Riktigt elakt och trevligt på en och samma gång ger det hela en siste-basisten-på-jorden-stämning.

Alltså en alldeles utmärkt singel. Möjligen kan man vara lite besviken på antalet låtar men man får antagligen en alldeles utmärkt uppvärmning inför det nya albumet "Go Plastic" som släpptes nu i dagarna. Vi kan alltså glatt konstatera att Squarepusher är tillbaka i toppform.

/ Christoffer