RECENSION  

DENIS SMALLEY
SOURCES/SCENES
CD - Empreintes Digitales, 2001

Här har vi ett samlingsverk av en mångfalt prisbelönt elektro-akustiker, född i Nya Zeeland men bosatt i England och som grädde på moset också verksam som professor i musik och chef för institutionen för musik vid London City University. Han är tydligen också fadern till begreppet "Spektromorfologi", som används för att beskriva ljudspektrats forms förändring över tid. Japp.

Kan då verkligen en sådan här dunderteoretiker åstadkomma något som inte bara är intressant på pappret? Faktiskt, men eftersom det är en "konstnär" som är i farten så underlättas förståelsen för musiken av att man vet hur det var tänkt och hur det är gjort. Och mycket riktigt så finns det en liten beskrivning av alla de processer och tankar som lett fram till de olika styckena på skivan.

Skivan innehåller musik från olika epoker i Smalleys skapade, komponerade under 26 års tid. Den inleds med ett nytt stycke som heter "Base Metals", som är uppbyggt på resonansljud från metallkonstruktioner gjorda av konstnären Davis Shiel. Det är helt OK och tidvis skapas typiskt otäcka, vibrerande ljud. Riktigt bra blir det inte förrän under låt två, "Empty Vessels" från 1997, som är baserad på resonanser som uppstått i en grupp krukor i Smalleys trädgård. Både trevligt och läskigt och komplett med ljud från passerande humlor, fåglar och flygplan.

De två vattenbaserade delarna av "Tides" från 1984 passerar förbi relativt obemärkt, de går delvis i stil med "Base Metals", men bär tydligare spår av datorbehandling. Det sista (och äldsta) musikstycket "Pentes" är konstruerat av mestadels transformerade instrumentljud, en också ljud som är helt syntetiska. Smalley lägger till detta harmonier av orgel/säckpipeljud från ett för mig okänt instrument som kallas "Northumbrian Pipes" och detta gör "Pentes" till det mest musikaliska stycket på skivan. Trots detta är skillnaderna i ljudbilden ganska små mellan de tidigare och senare kompositionerna, oväntat små med tanke på att det ändå skiljer 26 år mellan skivans första och sista låt.

/ Petter