RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
ORDKRIG
CD - Playground, 2001 / Live 01-05-19

Nu är det väl ändå revolution på gång? Ja, åtminstone om man får tro undertexten till den svenska hiphop- samlingsskivan Ordkrig. Och om nu denna revolution skulle ha sin egen Lenin, skulle han utan tvekan gå under namnet Masse. Han producerar eller mixar fem av de arton spåren som plattan består av. Lite synd då det nästan finns lika många duktiga producenter som rappare vilka även de behövs lyftas fram. Spridningen av mc:s är däremot imponerande och urvalet är övergodkänt. En så här tajt och helguten platta är precis vad svensk hip hop behöver.

De som utmärker sig mest på den här plattan är Special Blend-kollektivet (Fjärde Världen, Fattaru och Sub Fu Dogg). Gemensamt håller de klart högst kvalitet. Det roliga med de här grabbarna är att de ständigt utvecklas och förnyar sin stil vilket gör dem högst intressanta att följa. Bäst på plattan är annars Organism 12:s Masse-producerade alster och Down South Ballers hårda men något plastiga låt som de gör tillsammans med Glaciuz The ICY. DSB:s T.R tar även pris för tröjan han bär på bilden i bookletten, en svart T-shirt med texten "Anti Fassy", vilken han även hade på sig under spelningen på releasepartyt i Malmö. Tyvärr har DSB för många medlemmar vilket gör att Chords och Nicolas L, de två rapparna som verkligen har skills, får för lite tid för att visa sig. Jag förstår fortfarande inte vad de ska med knasen T.R till. På releasepartyt var det första gången som hela DSB stod på scen samtidigt. Nicolas har äntligen kommit över sin scenskräck, men tyvärr märktes bristen på rutin alldeles för mycket och det är svårt att ta dessa Eslövsbor och dagisfröknars gangstatexter på allvar. Chords glänste dock kraftigt och det ska bli kul att se honom solo i framtiden.

Andra artister som imponerar är Mics Of Fury, vars låt verkligen låter amerikansk och Ison & Fille, som tyvärr gjorde ett katastrofalt dåligt framträdande på Inkonst, men då hade de problem med både ljud och publik. Ännu en rolig sak på plattan är att Dogge från Latin Kings gästar och lägger en av sina bättre och tajtare verser på Don Diegos låt "Malmö City". Tyvärr håller inte Don Diegos egna svengelska rap samma standard, men hans produktion som de båda rappar över är helt okay. Live fungerade han tillsammans med Syndikatet väldigt bra.

Plattans största besvikelse är Manne från duon "Manne & Totte" (riktigt märkligt namn / red.ann). Tottes produktion är jävligt snygg, men den före detta Below Zero-rapparens sentimentala dravel om att skriva texter på natten tillsammans med smörig skönsång som förklarar att det finns stjärnor och månar på himlen är för mycket. Visst kan man vara poetisk i raptexter, men sånt här korkat snyftande skit får mig bara att må illa och längta tillbaks till Serons gamla dagar. Live var han lika usel.

Men detta är skivans egentligen enda riktiga bottennapp. Heli och Colossos är väl inte alltför bra heller, men annars är plattan riktigt jämn, jag saknar egentligen bara namn som Speech Defect och Kristus. Skivans kvalitet och releasefestens schyssta stämning ser jag som ett nytt avstamp mot en ljus framtid för svensk hip-hop och dess mc:s som mäter sin hårdhet genom att över exponera sina tatueringar, åtminstone i bookletten.

/ Kåre