RECENSION  

PILOTE
DOITNOWMAN
CD - Certificate18, 2001

Efter 2 minuter och 31 sekunder in på "Paul Oakenfold" - första spåret på Pilotes andra fullägdare Doitnowman - drar Pilotemannen (Stuart Cullen) igång riffet till Faithless "Insomnia" utan att skämmas och efter det går det mesta åt helvete.

Innan dess har låten varit en relativt trevlig bekantskap med intressanta rytmer och trumljud samt en småtuff sångstump. Men resten av skivan låter som ett demoprogram till en synt. Rytmerna är fortfarande intressanta på sina ställen, men ljuden... Ljuden får mig att associera till signaturmelodier till språkkurser på utbildningsradion. Välkommen till MIDI-land! Pilotemannen har helt enkelt glömt bort att man måste koppla in sin Heavy Metal-distpedal innan man låter ljudet lämna mixern om man har som ambition att göra musik endast genom att programmera sin trummaskin.

Jag får känslan av att Pilote-mannen gått på musikfolkhögskola fast istället för att bilda ett sjumannaband och göra en Levellerskopia, som alla andra som gått på musikfolkhögskola gör, har han suttit hemma och lyssnat på Boards Of Canada. Resultatet blir kompetent musik av den tråkigaste sorten. En annan sak jag vill passa på att klanka ner på är låttitlarna. Tredje låten - helt baserad på en lång pratsampling där en man och en yngre kvinna (ett barn ?) pratar om vapen, att rymma hemmifrån och öl - heter "The Dialouge". Fjärde låten heter "The Fourth".

Om jag ska avsluta med något positivt kan jag säga att "Fairplay" har ett ganska trevligt intro med ett minimalistiskt beat baserat på ett knäppljud. Fast givetvis sabbar han låten totalt sen.

/ Martin