RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
RUNE LINDBLAD
CD + 12" - Firework Edition Records, 2001

I ett extra stiligt omslag levereras denna hyllning till en musikalisk pionjär. Rune Lindblad, som står i centrum för uppmärksamheten, var en av de första i världen att ägna sig åt elektronisk musik och Musique Concrete. Han föddes 1923 och offentliggjorde sitt första elektroniska musikverk 1953. Därefter arbetade han tidvis i Elektronmusikstudion (EMS) i Stockholm. Sitt mesta arbete gjorde han emellertid i hemstaden Göteborg, där han också avled för ganska exakt tio år sedan.

Den allra första konserten med elektronisk musik i Sverige hölls i februari 1957 i Göteborg. De två som framförde musiken var Rune Lindström och Bruno Epstein. Recensionerna i de två göteborgstidningarna var syrliga och rekommenderade bland annat de två musikerna ett besök på Götaverken, för bullrets skull (enligt referat i Sonoloco).

Så fortsatte det, och Lindblad fick tyvärr aldeles för lite uppmärksamhet när han levde. Nu går det bättre. Ett par samlingsskivor har under de senaste åren kommit ut på det amerikanska skivbolaget Pogus Productions och Lindblads internationella anseende har därigenom ökat. För tillfället pågår dessutom en retrospektiv utställning, framtagen av den mångsidige CM von Hausswolff, på Färgfabriken i Stockholm. Utställingen omfattar såväl Lindblads målningar och grafik som hans mer välkända musikaliska verk. Denna skiva har också givits ut som ett komplement till utställningen.

CD-skivan inleds med två väldigt trevliga originalkompositioner av Rune Lindblad, från 1971 resp. 1986. Förutom detta samlar den en hel del välkända profiler inom nutida svensk improvisations- och ljudkonst och alla bidrar med stycken skapade hjälp av delar från Lindblads kompositioner. Edward Graham Lewis, fd Wire, följer direkt efter Lindblads låtar. Därefter kommer Guds två söner Leif Elggren och Kent Tankred, var och en för sig. Med på skivan är även CM von Hausswolff, samt ett iskallt spår av BJ Nilsen (som kanske är mer känd som Hazard). Den medföljande tolvan innehåller fyra mer "klubborienterade" tolkningar. Två från Brommage Dub (Jesper Dahlbäck och Jean-Louis Huhta) och ytterligare två som Huhta står för själv.

Nå, men är det här bra då? Visst är det! Av tre olika skäl, dessutom.

  1. Det är en passande hyllning till en underskattad pionjär
  2. Skivan innehåller riktigt intressant musik av experimentella musiker som inte tvunget måste använda sig av Powerbook G3 (den elektroniska musikens motsvarighet till en Canadian Goose-jacka?).
  3. Det är trevligt att iaktta hur Jean-Louis Huhta allt mer associerar sig med de riktiga gamla rävarna inom den svenska elektroniska musiken.

/ Petter