RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
RIDDIM DRIVEN VOL 1 - CHINEY GAL & BLAZING
CD - VP Records, 2001

VP hänger på Greensleeves och startar sin egna serie med riddim-plattor. Först ut är en dubbel med både Chiney Gal- och Blazing-riddims, båda från förra året och kanske inte helt färska.

Först ut har vi då Chiney Gal, som väl ingen missat. Det är en trevlig riddim, inte speciellt hård utan ganska behaglig med orientaliska melodislingor som förklarar titeln. Det riktigt roliga är det bråk som uppkommit mellan artisterna på rytmen - ett disskrig i klass med old skool-hiphoppens "Roxanne"-batalj. Alltihop startades av Cecilé, som dessutom producerat. I sin strålande "Changez", som helt rättvist skickade upp henne från ingenstans till toppen på listorna, går hon hårt åt sina manliga deejay-kollegor. Hon börjar med att fråga "Which deejay gonna run mi program?" och räknar sedan upp dem en efter en, men ingen duger. Bounty Killer är på tok för stel. Mr Lex verkade rätt ok, men blev också ratad när han tog av sig skjortan och visade sitt "chicken chest".

Beenie fick ett "mi love Beenie Man, but his body look weak" slängt på sig och ilsknade till lite grann. Han svarar i sin "Counteract" - där han både försvarar sig (jag är visst "the girl’s dem sugar!") och försöker också muntra upp Bounty Killer som inte alls gillade Ceciles påhopp. "Ta det lugnt, Bounty, det är bara din image hon skojar med, inte Rodney Price som person" förklarar The Doctor med pedagogisk röst. Elephantman är en aning mindre trevlig i sin cut "New Application". Han vill minsann inte bli knäckt av en brud så han ger sig på alla kvinnliga deejays med näbbar och klor. "Tanya Stephens, she run way - gone a Sweden" och lämnar två barn som behöver mättas. Inget vidare, speciellt inte om man slutar göra bra låtar som "Wok dat" och istället gör en skiva med wack gitarr-pop. Men Lady Saw klarar sig utan angrepp. Elephanten vet visst vem det inte är hälsosamt att bråka med.

Efter sju nummer Chiney Gal är det dags för tio cuts på Blazing. Och vad kan man förvänta sig av ett riddim som heter Blazing? Nu ska det eldas. Jag har inget direkt emot att man eldar, men när absolut alla på riddimen ska elda blir det snabbt trist. Capleton, Sizzla, Elephant Man, Military Man (vem fan det nu är), och till och med Junior Kelly har tändvätskan ute. Som vanligt är det allt från korrumperade politiker, tjallare och vampyrer till homosexuella och hedningar som ska gå upp i rök. Suck. Bästa spåret är faktiskt Major Christies "Where I wanna be" som inte alls har med eld att göra utan är en söt cover på någon r’n’b-låt jag inte känner igen. Grabben vill inte såra sin flickvän men han behöver lite tid att samla tankarna. Stackars kille.

Cutsen på Blazing är inget vidare alltså, eller så funkar de kanske bättre om man inte lyssnar på dem i följd. Köp de roligaste Chiney Gal-sjuorna istället för den här plattan (glöm inte Merciless enorma "Free Speech"). Dancehall har aldrig varit mer likt wrestling än vad det är på Chiney Gal.

/ Per