RECENSION  

ANDREAS TILLIANDER
LJUD
CD - Mille Plateaux, 2001

Enligt pressinfon är Andreas Tillianders musik under eget namn ungefär som en blandning av Mokira och Komp, hans två andra alias. Det stämmer till viss del men "Ljud" innehåller definitivt musik av ett helt eget slag också. Där Mokira fokuserar på komplexa rytmer bestående av knäpp och knaster så innehåller "Ljud" de mest behagliga harmonier man kan tänka sig. Det finns såklart också takter uppbyggda av klickande och knäppande men det är inte på dessa som musiken fokuserar.

Låtarna heter ingenting på den här skivan. Albumet innehåller tio spår och avsaknaden av låtnamn gör att det är aningen svårt att peka på något särskilt spår som sticker ut. Skivan blir istället en helhet som kanske passar bäst att lyssna på i ett svep. Under ungefär en timma blir detta en mycket behaglig upplevelse. Skivan innehåller musik uppbyggd av djup bas och en relativt bestämd takt. Faktiskt ren 4/4-takt i vissa spår. Houseinfluenser är vanligtvis något som jag upplever som lite negativt men på "Ljud" fungerar det alldeles utmärkt. Här är det inte meningslöst MTV-dravel utan mer underjordiskt. På något sätt är det "dansmusik" men gjord för avlyssning i hörlurar liggandes i lämplig soffa. 4/4-takt kan verka fantasilöst men med rätt ljudbild i övrigt så blir den snarare en självklarhet. Spår nummer åtta visar det här tydligt med drivande takt och framväxande bas och bakgrund. Ovanpå alltihop lyfts ett komplext knaster och störningsbrus fram.

Värt att nämna är också spår fyra. Verkligt djup bas och någon sorts ekande (bas)trumma tillsammans med en hel hög drivande ljud gör detta till skivans höjdare. Jag måste säga att Andreas Tilliander i form av Mokira tilltalar mig aningen mer än den här skivan, men "Ljud" är absolut värd att lägga sina slantar på (släpps förresten 24:e mars). Utan att det från början märks så kan albumet sägas vara ett konceptalbum där alla spår verkligen fungerar som en helhet. Kanske ingenting man spelar en enstaka låt ifrån men tillsammans med ett par riktiga hörlurar eller ordentliga högtalare så får man en mycket angenäm lyssning. Och det vill man naturligtvis ha.

/ Christoffer