RECENSION  

MOKIRA
CLIPHOP
CD - Raster Noton, 2000

Andreas Tilliander under namnet Mokira har alltså gjort den här skivan. Den är släppt som en del av Raster Notons serie "Static" och är förpackad i en antistatpåse, ungefär en sådan som exempelvis kretskort till persondatorer levereras i. Givetvis en trevlig detalj. Just namnet "Static" är ganska lätt att förstå eftersom det knäpper och knastrar en hel del. Man skulle kunna placera plattan i minimalistfacket men det är inte riktigt hela sanningen. Musiken innehåller minimalistiska element som exempelvis takter uppbyggda enbart av knäppljud och knaster eller rent ljudpyssel där hela låtar skevar iväg i någon sorts upphackad störning. Men alla dessa små element är dock uppblandade med det övriga innehållet och jag skulle inte vilja kalla summan för minimalistiskt.

Låttitlarna är däremot ganska minimala. Bara ord på fyra bokstäver och som delvis beskriver var man befinner sig på albumet (sista låten heter till exempel "Slut"). En extra dimension ges genom att titlarna även kan läsas på engelska. Då förlorar de naturligtvis sin svenska innebörd och man kan nu diskutera om detta påverkar lyssnarens tolkning av innehållet. Det här handlar ju om instrumental musik och man kan fråga sig som en sådan sak som en låttitel verkligen påverkar musikens innehåll. En förvillande paradox eller en trevlig tillgång, fråga inte mig. Funkar gör det i alla fall.

Hur låter det då? Jo, det låter alldeles utmärkt. Musiken är i flera fall influerad av dub med djupa basgångar och dublika ekon. Lägg sedan till en och annan hiphoprytm och mer traditionellt knaster ovanpå så börjar beskrivningen av hur detta låter klarna något. Flera av låtarna innehåller ett ljud i bakgrunden som endast förändras i liten utsträckning under låtens längd och som bidrar till att hålla samman musiken när de processade knäppningarna vill rinna över. Spåret "Palm" är repetativ bas med små förändringar i bakgrunden under låtens gång. Efter ett tag kommer en hiphopliknande takt in och bakgrundsljudet "glider" och filtreras i upprepningarna. Icke-repetativ repetativ musik.

Ett annat intressant spår är "Byte" som är knepigt programmerat och innehåller riktigt bestämda (bas)trummor som påminner lite om Pan Sonic (kanske... eller?). Dub-bas och ett entonigt, harmoniskt bakgrundsljud gör att det här spåret får ett flöde som aldrig vill ta slut. Även "Slut" är ett fantastiskt spår med en trevlig och komplex takt tillsammans med mullrande bas. En svängig låt med långa, fina ljud som stegras mot slutet. Riktigt bra.

En fantastisk skiva alltså. När jag nämner Pan Sonic så menar jag absolut inte deras stålkalla ljud utan enbart deras bastrummor. Mokiras skiva är snarare varm och trevlig främst beroende på just dubinfluenserna, för övrigt något som passar alldeles otroligt bra ihop med glitchmusikens mer abstrakta detaljer. Högsta betyg. Singeln med Mokira som släpps på Klanggalerie och innehåller fyra spår är antagligen värd att bryta ryggen av sig för att få tag på.

/ Christoffer