RECENSION  

SAUL WILLIAMS
PENNY FOR A THOUGHT
12" - Ozone, 2001

Första tolvan från Saul Williams nysläppta debutalbum. Yehaw! Den har man väntat på, och även om jag inte hört hela plattan så tyder det här släppet på att det inte kommer att bli några direkta överraskningar. Inga besvikelser heller för den delen utan faktiskt exakt vad jag förväntat mig. Williams befäster helt enkelt sin position som den hårdaste av spoken word-hiphopparna. Han spyr ur sig rader om läget inom hiphop, läget i USA och läget i kosmos i stort. Gästande mc:n Wood Harris förklarar storheten i att rulla jointar med utrivna sidor från första mosebok. Gravallvarlig beat-poesi? Jajjamän, men det funkar. En rad som "Your belief system ain't stronger than my car system" tilltalar en gammal Dead Kennedys-fan som undertecknad.

Man skulle kanske kunna tro att produktionen inte är så viktig när det är den här typen av spoken word vi snackar om, men då har man fel. Trummaskins-harvandet på Antipop Consortiums "Tragic Epilogue" från förra året stoppade effektivt den från att bli årets platta. Visst var den bra, men den hade kunnat vara så mycket bättre. Williams gör inte samma misstag. A-sidans "Penny for a thought" öppnas med ett tungt beat med en märklig klassisk-musik-loop ovanpå, och mynnar ut i Reprazent-liknande drum'n'bass. "Purple Pigeons" på b-sidan är baserad på en skrikande gitarrsampling (Rick Rubin står som 'co-producer' – bra eller dåligt?). Visst låter det som om varningsflaggan borde hissas, elgitarrer och drum'n'bass-takter är bland det mest allergiframkallande man kan blanda in i sin hiphop, men den massiva ljudgröten funkar ändå fint till Williams demagog-flow. Fast man kan inte undvika att fundera lite på hur han egentligen hade låtit om han gått loss till något mer traditionellt beat, "Ante Up" eller så.

Den här tolvan innehåller ingen "Twice the first time", men den är ändå bra att irritera player-hater-haters med.

/ Per