RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
POPHITS INNA REGGAE
CD - Jet Star, 2000

Det har i landet där regnet är lite varmare på sommaren (England) givits ut två volymer av något så pass märkligt som "Pophits inna Reggae". Volym 1 släptes i maj 2000 och nummer 2 lagom till julhandeln 2000, båda två fyllda med just poplåtar i mer eller mindre lyckade reggae-arrangemang. Det är den engelska reggaejätten Jet Star som insett att om Boyzone och Westlife kan sälja kopiösa mängder och spelas på radio och tv i alla möjliga och omöjliga lägen så borde även Brixton-thugsen och Harlesden-yardiesarna kunna köpa musiken och spela i alla möjliga och omöjliga lägen bara den har rätt vibe.

Volym 1 måste ha varit ett pilotprojekt för här lyser budgeten med sin frånvaro. Det är för att snacka fotboll, rätt tänkt men ändå är resultatet så klent. Höjdpunkten får sägas vara Destiny's Childs "Say my name" som framförs med ett rootsigt arr och stensäkra Aysha på micken. Andra låtar som med nöd och näppe kommer upp till godkänt är Robbie Williams "She’s the one" med Winston Reedy och Gabrielles "Sunshine" av E-maculet. I övrigt är det tunt. Men den här plattan måste ha sålt hyggligt för det gavs ändå ut en uppföljare som har betydligt bättre fräs på det hela taget.

På tvåan har också valet av originallåtar varit mer sansat och logiskt. Two-step-hits av Craig David, Shanks & Bigfoot med flera trängs med r&b-dängor som Sisqos "Thong song" och Santana/Wyclefs "Maria Maria". Man har givetvis blandat upp det med halvpajjiga UB40-lika arr av låtar från Britney Spears, Shania Twain och så vidare, men till och med där finns det glöd och känsla av och till. Ett arrangemang från plattan (Rise Gabrielle / Don Campbell) har till och med lyckats bli en lovesinger-riddim med Ghosts Cher-tolkning "Do you believe" och annat som spinoff-singlar på Jamaica. På volym 2 känns det som om "The Cave Team" har vågat och haft råd att ta ut svängarna lite mer både när det gäller produktion och val av artister och det hela har resulterat i en ganska kvalitativ "skön att höra när man städar"-platta. Inget som kommer räknas som en milstolpe i Papa Dees skivsamling men en tämligen lättsmält och ändå välfylld inkörsport till klassisk engelsk reggaeproduktion.

/ Captain Morgan