RECENSION  

SPEECH DEFECT
PEN & PENCIL SKETCHES
12" - No Cool Music, 2000

Har du också tröttnat på kommersialismen inom den svenska hiphop-scenen? Tröttnat på Master P[etter] och hans republik? Tröttnat på att jämt och ständigt få se någon ny "äkta" rappare listhora med intetsägande rhymes tillsammans med någon folkkär artist som bölar med i refrängen? Än finns det hopp. Har Sverige blivit moget att bredda musikstilen hiphop? Jag hoppas det. Kan den kommersiella vågen nu bereda plats för riktig hiphop, hiphop som alltid funnits där men nu fått en publik? Jag hoppas det.

Jag har valt att recensera Speech Defects senaste EP som är en skön anti-tes till vår kommersiella "hiphop"-scen. De här grabbarna förtjänar mer uppmärksamhet än de fått, förvisso har de blivit intervjuade i P3 och listade på Stefan Kraghs bäst-just-nu-lista i Nöjesguiden, en plats de väl förtjänar (så därför skall jag inte nämna att Kragh är bror till Speech Defects producent och Scratchaholics-medlemmen Prao D - oops, nu gjorde jag det visst ändå). Dessa hiphop-skallar kommer till största delen ifrån Halmstad och till viss del från Stockholm. Men det var i Halmstad, sommaren –93, som det hela började och grabbarna Prao D, Boogie B, Thage och mr Linus har fortsatt sen dess med att skapa hiphop tillsammans. Jag måste ge dem en eloge för att ha överlevt och kommit ut med sin engelskspråkiga native tounge-influerade musik i en tid då svensk bouncig skit-hiphop har ägt scenen.

Speech Defect påminner en hel del om Jurassic 5 och Square One, de fungerar underbart som grupp och fillsen är klockrena. Små sköna mellanspel med upp-pitchade röster och Disneyjazz gör skivan till en riktigt svängig kreation. Ibland kan det dock vara pinsamt likt just Jurassic 5:s mellanspel och en del lines är rakt av baitade från Square One också (omedvetet enligt grabbarna, men de har ju en del medlemmar från Scratchaholics som sagt - nog sagt). Det som jag tyvärr måste anmärka på är det problem som enligt mig all independent-hiphop (med undantag för Lab Movement) har. Texterna måste vara så förbannat intellektuella, så intellektuella att det inte finns plats för något intellektuellt då man jämt och ständigt måste påpeka hur intellektuella texter man har. Dock klarar de sig mycket bättre än till exempel Phonetik på den här punkten. De har underbara lines som: "I don´t wanna live in a world where quality equals quantity" och "I will write lines until I´m 65, then I will retire, drink booze, sit around the fire and become a liar". Deras kärlek till hiphop är väldigt märkbar och symbiosen mellan produktionerna och speciellt mc:sen är helt underbar. Produktionen håller kanske något högre kvalitet än texterna men detta beror nog mest på att Boogie B överglänser Thage och Linus pinsamt markant. Men som jag tidigare skrev är de råtajta tillsammans.

Slutligen anser jag att den här skivan kommer i rätt tid, jag tror starkt på den här typen av hip hop, jag tror att den har en framtid, inte bara i Europa, jag tror att Sverige har blivit moget för bra hiphop. Så jag får väl önska grabbarna lycka till med sin framtida tolva som kommer till sommaren och hoppas att den får ett större gensvar än deras två tidigare tolvor har fått.

Fortsätt pressa, grabbar. Jag hoppas att jag kommer få se er live på Hultsfred.

/ Kåre