RECENSION  

PAN SONIC
LIVE IN NYC 1995
CD - Jenny Drivers, 2001

19/01/995 20/01/995 står det på skivan, som sitter monterad på nån slags pärmsida (redo att fästas i din panasonic-filofax?). Tolkar man siffrorna som datum, vilket jag ganska lätt gör, innebär det att detta är inspelat i januari 1995. "Vakio", Pan Sonics första fullängdskiva, släpptes i september 1995. Det skulle betyda att när de två inspelningar vi kan höra på skivan kom till hade Pan Sonic bara släppt en tolva, den numera extremt sällsynta ep:n på Sähkö. Om så är fallet, och om man är medveten om bandets rötter inom den tidiga finska rave-scenen och deras senare lite mer konstnärliga aspirationer och intresse för att uppträda på gallerier, så förklarar det varför skivan låter som den gör.

En konsert motsvarar troligtvis ett CD-spår här. Det rör sig i så fall om två helt olika konserter från två olika dagar, totalt med en längd av c:a 76 minuter. Den första är något kortare och inleds med några minuter experimenterande med sinusvågor. Sedan smäller det till och allt övergår i en version av "Urania", det närmaste en MTV-hit som Pan Sonic varit. Därefter fortsätter framträdandet sömlöst och pauslöst i c:a en halvtimme. Under tiden ändras musiken en hel del. Kortare perioder av kanaster följs av långa, Pan Sonic-typiska, sinusvågor och interferens-lekar, men mot slutet så blir det dansmusik av nåt slag, fast ändå väldigt tydligt Pan Sonic, ungefär som musiken lät på deras tolva "B" från 1999.

Det andra spåret, dvs förmodligen den andra konserten, inleds med ett ganska lurigt ljud, som får lite problem och på så vis skapar en rytm som låten får bygga på. Ett efter ett tillförs sedan olika rytmer och ljud, som tillsammans skapar ett musikstycke som haltar kraftigt. Efter detta fortlöper det som det bör göra, rytmen rätas ut och den finska minimalismen fortsätter. Även här i bland lite dansrytmer, men naturligtvis bara ibland. Mestadels är det än mer sparsmakat. Den internationellt patenterade Pan Sonic-rytmen (som först hördes i "Urania), dyker faktiskt inte upp en enda gång till. Är det över huvud taget några trummor så är det en enkel och långsam, men lätt distad, 4/4-takt som gäller.

Sammanfattningsvis en bra, men troligtvis svårt limiterad utgåva. Men å andra sidan, detta är helt klart inget man behöver förrän man har köpt alla andra Pan Sonic-skivor och verkligen känner att man vill ha mer.

/ Petter