RECENSION  

SURVIVAL UNIT
ONE MAN'S WAR
7" - State Art, 2001

En sjua med svartvitt omslag av en beväpnad maskerad man och ett barn som står i bakgrunden och tittar på. Om du besöker Survival Units hemsida kommer du att se fler maskerade män, vi är inne i genren harsh power electronics. På baksidan av singeln finns ett manifest om "cultural terrorism", jag är ingen expert på det här men tänker direkt på The Grey Wolves, vilket inte är en dålig referens.

Hur låter det då? Jo, a-sidan, "One Man's War", börjar med en lång sampling, en sjuttiotalsdiskussion i Black Panther-anda. Sedan tar power electronics över. Trevligt, med en kontrollerad röst som sjunger/agiterar fast tyvärr för mycket. B-sidan, "No Surrender", innehåller också sång men i lagom dos, och är en härlig ljudmassa att drunkna i. Fungerar givetvis bäst på hög volym. Ljudmässigt är det hårt men ändå snällt, det är inga vansinniga diskanttoner som hos Whitehouse utan mer lättuthärdliga frekvenser. Det puttrar på, återigen tänker jag på det jag hört av The Grey Wolves. Inte heller finns här en besatt skrikande sång om mord och sadism. Helt enkelt den andra, politiska, sidan av power electronics, skev men inte lika skev. Trevligt och lite lagom suspekt. På omslaget står det också att en fullängdare vid namn Werewolf Training kommer snart, kan bli bra. (Även om jag hellre sett att det var en Paul Naschy-referens istället för en gerilla/terrorism-anspelning.)

/ Johan