RECENSION  

HÅKAN HELLSTRÖM
LIVE
KB - Malmö, 01-02-01

Först och främst måste vi klargöra lite saker så att ni förstår var vi kommer från.

1. Jag förstår inte varför Håkan har fått sådan framgång. Det är möjligt att jag inte har kommit på vad det är som är så bra med honom. Tror inte det men jag orkar inte med fler som säger att jag inte förstår.

2. Jag hade inte gått på den här konserten om inte min flickvän hade betalt de 140 kr som inträdet kostade. Jag var full när jag lovade henne att gå med.

3. Den här recensionen kommer inte att vara positiv. Aight?

Jag var som sagt på Håkan Hellströms konsert förra veckan. Det hela började rätt trevligt med en promenad ner till busshållplatsen i Lund för att ta oss till Malmö. På bussen roade vi oss med att lista ut vilka som skulle på Håkan-konserten. Jag hade alla rätt. Vi drack vår obligatoriska på-bussen-öl och skrattade och var glada. När vi äntligen kommit fram till KB inser jag varför jag har så svårt att förstå - jag är inte tjej i åldern fjorton till arton. Hade jag nu varit det hade jag nog ändå inte gillat Håkan, men risken hade funnits där. Vi kommer dit så pass tidigt att vi får vänta utanför i en kvart innan det hela börjar. Bra koncept det här med fri ålder för det betyder att det inte blir lika trångt i baren. In med jackan i garderoben och mot baren. En stor Falcon och ett bord införskaffas, samma bord som jag kommer spendera ungefär 95% av min tid på KB vid.

Förbandet, Greatest Hits, låter som en blandning av The Ark, dockteatermusik och ett coverband på en gaygala som kör melodifestivalenlåtar. Rätt dåligt helt enkelt. Det här är straffet för att The Ark erövrat topplistorna. Efter vad man kan tycka är en evighet är de äntligen klara. De små barnen inne på KB börjar nu bli lite otåliga och börjar ropa "Håkan, Håkan, Håkan!". Jag går och pissar. Utanför toaletten möter jag Bombens Malmörepresentant som lyckats fjäska sig till en gästlisteplats tidigare under dagen på Tempo, enda vettiga stället i Malmö. Han är stolt ungefär som ett litet barn som klarat knyta skorna för första gången. Märkligt.

Klockan halv elva sätter konserten äntligen igång. Först lite fågelkvitter, sen börjar eländet. Bandet har på sig tighta vita små dressar så de ser ut som Galenskaparna i sketchen när de leker gymnastiklektion. Håkan då? Jo, han är väldigt fin i sin sjömanskostym. Bandet börjar spela och alla är jätteglada. Inte jag kanske, men det är smällar man får ta. Under framträdandet påminner Håkan om Peter Wahlbeck. Han liknar honom lite grann och rör sig som om de vore tvillingbröder. Det känns även som om Håkan, precis som Peter, skulle kunna börja skratta åt sig själv och åt oss som tittar på honom. Han vet att han lurat oss, han vet att kidsen kommer stå där med näven i vädret och sjunga med i varje ton. Men någon gång kommer det att lysa igenom och vända alla hans fans mot honom - jag har kommit på dig och snart har fler förstått.

Konserten är allmänt tråkig och det är tur att det finns några snabba låtar så att man kan titta på hur vakterna hjälper vilsna själar ner från scenen när de ansträngt sig för hårt för att komma nära Håkan. Annars var det mest skit. The Ark-sångaren dök upp och sjöng med i sista låten. Jag hämtade våra jackor. Sen åkte vi hem.

/ Niklas