RECENSION  

AUTECHRE
PEEL SESSIONS 2
CD - Warp, 2000

Autechre är i farten och vi firar med inte mindre än två recensioner. Håll till godo.

I.

Autechre är tillbaka och då med en uppföljare till den första Peel Session-singeln. 4 "nya" låtar inspelade live hos John Peel 1999. Det intressanta med den här skivan är helt klart det skiftande innehållet.

Inledande "Gelk" är Autechre i sin kanske mest klassiska form. En enkel och skör melodi rinner fram ovanpå mörk bas och knepiga, svängiga takter. Mot slutet övergår allt till att bli elak hiphop i stil med Autechres mix av Bic? från "Splitrmx"-tolvan. Alldeles suveränt bra. Riktigt hårda bud blir det i nästa spår, "Blifil". De gånger jag har sett Autechre live har de varit aningen hårdare än på skiva och det är nog det som hörs här. Ett maskinellt, benhårt beat med skeva ljud i bakgrunden. Så småningom styckas det upp och mynnar ut i kaos. Otäck och riktigt bra. De två sista spåren "Gaekwad" och "19 Headaches" påminner lite om varandra och man kommer att tänka på Autechres experimentella sida. "Gaekwad" är en snabb sak, kanske med traditionell electro i tankarna. Dock rejält uppstyckat och hackigt. "19 Headaches" går också fort och går att stoppa i samma fack som de "spikigare" låtarna från LP5 och EP7.

Man kan alltså säga att Autechre visar sig från flera olika sidor på Peel Session 2. Olika grader av knepighet som kanske speglar deras egen utveckling genom åren. Skivan är bra rakt igenom men den största behållningen är de två första låtarna. Egentligen är innehållet ingenting nytt eller revolutionerande utan är förmodligen släppt i väntan på den nya fullängdaren som tydligen ska komma år.

Förresten, låttitlarna har Autechre inte kommit på själva. John Peel döpte dem i sitt radioprogram. Enligt opålitliga källor var originalnamnen (i samma ordning som på skivan); ”Czr”, ”Cdown”, ”Sqr Map” och ”Pantium Cromdioxid”.

/ Christoffer

II.

Den haer radioshowen har cirkulerat som mp3 (med löjlig röst: "ja, mp3 va bra!") ett tag nu och spelades in redan hösten '99 så det kanske inte är helt raett att kalla detta slaepp något nytt från Autechre. Och mycket av musiken på PS2 låter LP7, vilket ju staemmer överens tidsmaessigt.

Det första (eller andra...) man kan saega om PS2 aer att den aer vaeldigt inhomogen musikaliskt. Jag vet inte om det aer något fel på mig, men i första låten, "Gelk", associerar jag till rock eller popmusik, speciellt i andra halvan naer det kommer in något sorts rundgångsaktigt ljud.

Rock av det hårdare laget bjuds man på "Blifil", daer en bakochframvaend röstsampling (tror jag det aer) kommer in och då låter det naestan lite Aphex Twin. I "Gaekwad" har man återanvaent (naestan i alla fall...) det metalliska pingisbolls-ljudet som fanns med på LP5 och det här stycket är väl det, som tillsammans med första spåret, låter mest Autechre-typiskt. I avslutande "19 Headaches" (*1) blir man paranoid. Jag mår illa fysiskt. På riktigt. Låter som ett psykos-soundtrack. Prova att ge er ut och cykla mitt i natten med den här låten högt uppskruvad i er walkman (*2). Skraemmande.

Överlag ett mycket trevligt slaepp aeven om haer finns lite tendenser att skoja till det (det kan också vara något fel på mig...). Vill också passa på att berömma en-enda-sinus-vågs-basarna i första låten. Enkelt och genialt.

Fotnoter:

1) Den otypiska titeln beror på att det är herr Peel själv som döpt låtarna. Är jag inte helt fel ute tror jag det finns andra "riktiga" Ae-titlar också...

2) I'm still listenin' to the walkman, I ain't using the MD!

/ Martin