RECENSION  

ALLA MOT ALLA - EMILIAS RELEASEPARTY
LIVE
Mejeriet - Lund, 00-12-16

Lunds egen Emilia, Malmös egna King D från Below Zero och Masse från Redline har lyckats slänga ihop en EP. Resultatet fick vi se i lördags 16/12 på mejeriet. Stället var överfullt av små hiphopkids, HC-kids och högstadieflickor. Som tur var hade de separat bar så att vi coola/fulla killar kunde hänga för oss själva med artisterna.

Kvällen började med en tråkig och okariskmatisk Melinda, som bl a körde sina två sönderspelade hits, "Knäckt av en brud" och "Relationsteorin". Dock var hennes cover på "Oh No" väl okej.

Sedan kom lätt kvällens höjdpunkt Sub Fudog, från det klassiska Malmöbandet Below Zero, följt av underbara Fattaru. Båda med nytt schysst material. Tyvärr blev Sub Fu hes efter en låt och visst fan saknade man orginella och grymma Seron på Fattarus "Kvack Kvack". Men annars blev betyget väl godkänt för ett tajt framträdande. Fattarus snabba rap ledde till en del missförstånd, och en polare till oss undrade om det var svenska eller uzbekistanska som de rappade på. Mackan, Fattarus säkraste röst, kommenterade det hela med att: "då får dom lyssna lite snabbare". Vi lyckades få till en kort fylleintervju med honom, då han egentligen var upptagen med någon som var misstänkt likt en groupie, (eller som Organismen kallar dem...). Vi pratade lite om deras innovativa stil och bounce/RnB-doftande beats, och kom fram till att "Mackan snackar stilar som han inte kan hantera". Eftersom då han på frågan om vad han helst väljer mellan bounce och Native Tounge, svarade : "Jag lyssnar inte på nån av grupperna" (eh, va?). Efter att vi förklarat de två välkända begreppen, svarade han att Tribe och De La sög men att Digable Planets var aight. Bounce tyckte han var nytt (jaha?).

Sedan var det äntligen dags för Emilia och hennes läromästare och broder Professor (Pedda) P. Hon ropades upp med: "När ja säger HORA säger ni FITTA" (va i helvete...). Där efter drog det igång med feta beats och en tajt men alldeles för pipig addlipper-brorsa, faktiskt lite svårt att hör skillnad mellan syskonen. Heli som tidigare uppträtt med sin äkta hälft: Karl Katharsis, var med och gästade på en låt, helt ok men kanske lite överdos av female Mc:s då även hemska Melinda stod med på scenen. Det Emilia verkligen föll på, förutom att hon var otajt och kvinna, var hennes katastrofala refränger, t ex: "om ni gillar det ja gör hur ja kör när folk dör! säg Emilia...". Inget svar från publiken...

Före Chords and Scissors och TR körde sin show var Motorisk Afasi uppe och slog ett slag för dålig svensk neohiphop. Inget vidare... Chords and Scissors och TR:s något udda konstellation var kanske inte heller den speciellt lyckad, dock var Chords and Scissors egna låtar från deras 12:a Urinall Disses klart godkända. Klart kul med lite ny svensk hardcorerap. Dock var deras fills på TR:s sunkiga låtar det som sänkte deras betyg. Vad håller löjliga TR för övrigt på med? Ungdumshälsan var väl kul, men hans nya snuskskit på engelska kändes bara pinsamt, kan inte säga att man ser fram mot hans kommande album. Under kvällens gång uppstod det flera slagsmål och ovanstående killar gjorde det inte bättre genom att begära fler med rop som: "Vem e det som slåss mest i publiken?" Och, "Kom igen, vi vill se fler slagsmål. Mer blod, blod!". Jävligt fjantigt uppträdande som kändes som hämtat från någon ungdomsgård.

Sedan var det dags för det folk väntat på: MBMA (nja... Organism 12, PST/Q och DJ Large). Har Leo också fått en uppenbarelse, eller? De körde sina hitvänliga MBMA-låtar från senare tiden, bland annat "Vulgära Vovvar" och "Musik för din kravall". Som förväntat lät det helt okej och publiken kom igång ordentligt. Large fuckade upp PST:s beats så han fick köra sin nya låt accapella, tajt för en gångs skull. Ett lite tråkigt antiklimax uppstod när Tolvan skippade MBMA låtarna och började freestyla med Glace Dog (inte helt säkra på namnet) som körde tråkig engelsk rap. Kul några minuter, men man tröttnade efter en halvtimme.

Sammanfattning: Ljudet var bra och likaså arangemanget i stort men för mycket artister och många gästspel gjorde att det kändes lite för mycket som ett kompisjam. Vilket kan vara kul men det var inte så det annonserades. Kvällen gjorde att man fick en rätt bra bild av svensk hiphop i stort (förutom de redan etablerade stockholmsartisterna). Och det har blivit en explosionsartad kommersialisering. Visst är det kul att många har lyckats men det känns lite som vem som helst med de rätta kontakterna kan stå på scen. För två år sen hade man fått se en stor amerikansk hip hop-artist eller grupp, nu kommer dom undan med headliners som Melinda Wrede. Tråkig utveckling.

/ Atli och Kåre