RECENSION  

LAG / ANTON
THE ELIAN GONZALEZ EP / THE HAPPY PRANKSTER EP
10" / 10" - Mjäll, 2000

Egentligen skulle de kommit i somras, men det blev sent i december innan Mjälls två nya tiotummare såg dagens ljus. Sökandet efter nya, unga artister inom electronican har kanske fördröjts lite, men den fortsätter uppenbarligen.

Först ut är Lag, en amerikan som numera är bosatt i Sverige. I pressreleasen kan man läsa att han är inspirerad av Pole och Pan American och det hörs till en viss del. Lag gör sin musik genom att spela in sig själv när han spelar trummor och sedan behandla dessa trumloopar med effekter. Resultatet är stundtals trevligt, men tyvärr verkar det som att han bara har en effekt, eller möjligtvis bara en idé, nämligen eko. Detta eko får sedan göra allt jobbet för att få skivan att låta intressant. Efter en stund så tröttnar man faktiskt på trumljud med plåtiga ekon och korta delay-tider.

Den andra nya mjällartisten kallar sig för Anton och hör hemma i södra Sverige. Anton skiljer sig kraftigt från Lag, eftersom han har ett ganska typiskt analogt sound som till och med inbegriper piano. Ibland lyckas han emellertid låta som att han använder midi-instrumenten från vilket ljudkort som helst, vilket gör att man tänker på diverse gamla dataspel med svängiga soundtracks. Vid andra tillfällen låter det å andra sidan helt verkligt, vilket också förklaras av att ett gäng musiker faktiskt medverkar. Jag blir hur som helst förvirrad.

De fem släppen som hittills har kommit från Mjäll visar på en enorm bredd, där varje artist representerar en helt egen musikstil. Den röda tråden genom den här tiotums-serien (tre av åtta skivor återstår att släppas) är snarast omslagsdesignen. I vanlig ordning när det gäller Mjäll så är det absolut absolut toppklass på skivomslagen. På omslagens baksidor finns precis som tidigare litterära brottstycken och bilden på sjuttiotals-Elvis på Lags skiva är naturligtvis precis hur cool som helst.

/ Petter