RECENSION  

SOLAROID
FIRST WAVE
CD - Superstudio Grå, 2000

Vi såg honom DJ:a på Kulturhuset i Stockholm förra hösten. Publiken njöt så att den höll på att somna rakt av och ryktena gick om att en ny Dive-skiva var på gång. Men ingenting hände. Förrän nu. Dive lades ner men Krister Linder är tillbaka! Holtkötter, hans gamla mästerverk under aliaset Yeti, som har stått på repeat sedan 1997 kan få vila ut ett tag.

Under perioden 1995 till och med 1997 släppte han en mängd skivor på ett flertal lablar och under ett stort antal projektnamn. Detta var tiden då Autechre dominerade stort och när den första Tupilaq-demon "Chirac A Boom" spelades i P3 dans nån gång 1995 så förstod man att Krister Linder hade fört den musikstilen vidare åt ett annat håll. Därefter gick det undan. Han gjorde fantastiska skivor själv som Yeti och Tupilaq, slog sig ihop med Katarina Eriksson och hittade på namnen Illuminum, Society och Godkingpriest. DJ-setet jag nämnde var på Mutation(1)-festivalen i september i fjol. Han kallade sig Krister Aquarius då. Inte världens bästa namn kanske, men det passar säkert in alldeles utmärkt i hans new age-syn på världen (han är tydligen vattuman...). Musiken han spelade då var mörk, dubbig electronica med en massa trevliga vattenljud. Skivan innehåller också vattenljud och musiken är åtminstone till vissa delar samma som den han spelade då.

Tupilaq-projektets lite hårdare, industriella yta känns långt borta från Solaroid precis som Societys breakbeat-hamrande, men visst känner man igen hans musik, trots att det gått ett par år. Yeti-projektet ligger närmast detta. De lömska, mörka basgångarna finns kvar precis som de återhållna breakbeatsen även om de den här gången blandats ut ganska ordentligt med modern dub ā la Good People.

Det lilla problemet med den här skivan är nog Linders världsyn. Jag vill utfärda en varning för sitar-samplingar och en lätt new age-överdos (försök låta bli att tänka på Transglobal Underground). Sådan har han väl alltid varit, men musikaliskt märks det tydligare i Solaroid-projektet än vad det gjort innan. Efter ett par lyssningar så stör det som tur är inte längre. Faktum är att vi har hans experimenterande med att inkorporera traditionella instrument att tacka för "Resurrection", världens vackraste Cello-låt med fyrverkerier i bakgrunden. Sjostakovitj-stämning i kvadrat.

Detta är faktiskt årets bästa svenska skiva. Trots det har jag en känsla av att den mer teknologiska Holtkötter kommer att ta tillbaka sin plats i cd-spelaren så småningom. Den har snart fyra år på nacken men känns ändå nyare än detta. En nackdel till: Omslaget till First Wave är fult. Alltså, köp skivan men låt den inte ligga framme.

/ Petter