RECENSION  

SND
STDIO
CD - Mille Plateaux, 2000

SND låter som ett typiskt enmansprojekt, ännu ett tyskt laptop-projekt. Men de kaotiska inslagen saknas och mycket riktigt, i själva verket är det två engelsmän som har varit framme. Mat Steel och Mark Fell heter de, kommer från Sheffield och bör vara bland de mest konceptuella grabbarna där. Förutom SND medverkar herr Fell i gruppen Shirt Trax och de båda sysselsätter sig med att designa användargränssnitt för musik och ljudmanipulation. De har också varit inblandade i en mängd ljudinstallationer och liknande projekt.

SND arbetar ur ett mikroskopiskt, minimalistiskt perspektiv, så termen Microsound har sällan känts mer passande. Huvudingrediens är distinkta, otroligt korta, knäppande eller pipande rytmer och monotona bakgrundsatmosfärer. Det hela är väldigt minimalistiskt hållet. Det är sällan flera ljud i taget på skivan (och som vanligt står det inte mycket på omslaget heller) med trots minimalismen drivs låtarna ständigt framåt av beatsen, på något slags matematiskt geigermätar-vis. Låtarna består endast av ett lager av en eller två toner och väldigt sporadiska rytmer, men jag skulle tro att vi har med två gamla detroit-fans att göra. Pole och Oval på houseklubb kanske?

/ Petter