RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
MASCHINELLE STRATEGEMEN
CD - Ritornell, 2000

Ett litet problem till att börja med. På skivans omslag står det "Maschinelle Strategemen", men enligt Mille Plateuxs hemsida så heter skivan "Maschinelle Strategien". Nu tycker jag att det förstnämnda låter trevligast så det kallar jag den, trots att det är svårare att begripa. Strunt i det.

Skivan ligger i ett fint pappomslag och innehåller vad skivbolaget själva kallar postdigital musik. Ritornell, bolaget som har gett ut det här, är ett underbolag till Mille Plateaux och skivan innehåller 15 bidrag från olika artister på just Ritornell. Man får nog säga att det hela ger en god bild av den här scenen med tanke på att innehållet är ganska skiftande. Ritornell har varit trevliga och gett oss en "förklaring" på insidan av omslaget och där kan man läsa att det är lyssnaren själv som bestämmer om det här överhuvudtaget går att lyssna på. Så är det förvisso med all musik, men man menar antagligen att det är lyssnaren som får tolka innehållet som han eller hon själv vill eftersom det inte direkt går att förankra musikens innebörd i exempelvis en sångtext eller i ett glatt gitarrackord. Postdigital musik, glitch, powerbook eller vad man nu vill kalla det här saknar i princip helt en traditionell struktur. Det handlar istället om slumpmässighet och olika former av digitalt behandlade ljud. Nu är nog inte all musik på skivan helt slumpmässig utan i många fall är säkerligen ett antal timmar nedlagda på att få allt precis rätt. Det är delvis det här som gör samlingen aningen yvig.

Mer och mindre kända grupper finns representerade och till de som man känner igen hör kanske Fennesz, Pimmon och Terre Thaemlitz, för att nämna några. Första halvan av skivan är tyvärr ganska ointressant. I flera av bidragen har det använts någon form av bild-till-ljud-program som ger ett ganska karaktäristiskt och intressant resultat, men det är aningen trist att höra samma koncept på tre låtar i rad med tre olika artister. Allt vänder dock med konstellationen Ambarchi, Fennesz, Pimmon, Rehberg och Rowes mästerliga knaster. Dessa fem tillsammans har även släppt en egen skiva på Ritornell som antagligen är värd att ta en närmare titt på. Även Christophe Charles har gjort ett fantastiskt stycke musik. En stämningsfylld sak med fågelkvitter(?) och en närmast filmisk känsla. Alldeles lysande. Som sagt, det börjar lite trevande men mot slutet är den här samlingen riktigt bra. Ett utmärkt sätt att lära känna den här genren på och möjligen få upp ögonen för några nya artister.

/ Christoffer