RECENSION  

SHELLAC
1000 HURTS
LP - Touch & Go, 2000

To the one true God above
Here is my prayer
Not the first you've heard
But the first I wrote
Not the first but the others were a long time ago
There are two people here and I want you to kill them

Nya Shellac är lugnare men ändå hårdare än tidigare. Ovan är inledningsraderna på första spåret, "Prayer to God". Det handlar om två personer, en man och en kvinna som ska dö. Kvinnan kan få en lugn död, via sjukdom eller slag men mannen ska dö skrikande. Steve Albini är tillbaka i gammal hård form som i Big Black och Rapeman. Kallt koncentrerat hat, lugnt och tydligt framfört.

Resten av plattan är snällare. Om du gillade "At Action Park" och "Terraforma" är detta säker mark. Ingen tolvminuterslåt men det sedvanliga meckandet och de obegripliga texterna är kvar. "Squirrel Song" har textrader som får det att klia i huvudet. För er som inte hört Shellac kan de bäst beskrivas som en ryckig/krånglig rocktrio. Trummor som inte följer rockkonventionerna, en bas som är på äventyr och en gitarr som krånglar. Lägg till en arg sångare som oftast uttrycker sig stötvis, fast kan sjunga vänligt också. Jag har hört människor kalla det för kall och hård musik men det sägs ju om allt med distpedal så vad fan.

Förutom "Prayer to God" verkar något slags svartsjukedrama dyka upp i "Canaveral". "What on earth could make him stick his cock in my wife. What on earth could make him sink so low." Hårt, även om det är fiktivt, vilket man inte kan veta med den gode Steve. Han har skrivit hårdare texter, som "Jordan, Minnesota" (med Big Black), om en stad med organiserad pedofili där familjerna byter barn att utnyttja med varandra. Jämfört med det är Shellac lugnare, här finns till och med humor som i "New Number Order" som mest är en uppräkning av (stora) tal.

Förpackningen är snygg, en stor box som öppnas som en gammal rullbandsbox. På baksidan finns plats att sätta dit det medföljande klistermärket/etiketten. Skivans etiketter går också i rullbandsstilen. För att öka på torrheten börjar också plattan med en talad röst som informerar om skivans titel, grupp och andra mer knastertorra fakta. Ett logiskt grepp från en grupp som skickar med en insert till en singel för att berätta vilka mikrofoner som använts. Bäst med LP:n är att en CD utan text följer med som innehåller alla låtarna. Så för samma pris som CD:n får du LP:n och CD:n om du köper vinyl. En mycket lämplig bestraffning av CD-köpare.

Sammanfattningsvis är detta en skiva som kanske inte kommer att skaffa gruppen en massa nya fans, men det är väl inte heller meningen. De gamla fansen lär uppskatta det och någon ny arg ung man med stor skivsamling lär köpa den. Årets bästa platta hittills.

/ Johan