RECENSION  

OVAL
OVALPROCESS
CD - Form & Function, 2000

Jag har tidigare bara hört Oval live, men jag kan inte påstå att jag blir förvånad över hur det låter när jag pluggar in skivan i min cd-spelare. Konceptet är ju fortfarande det samma och geniala; diverse ljud/musik har åkt in i Markus Popps mjukvara och blivit Ovalprocess. Resultatet är makalöst vacker musik. Det är ganska svårt att beskriva hur det låter, så jag vet inte riktigt om det ens är lönt att gå in på det. Den är en aning melankolisk, i alla fall emellanåt. Men det är det svårt att uttala sig om, för det skulle kunna vara så att musiken istället är skitglad. Det vet man inte. Eller så vet man det. Det är som om den delen av musiklyssnandet när hjärnan analyserar ljuden man hör och bestämmer vilka känslor som ska aktiveras har hoppats över eftersom Ovalprocess-programmet redan har gjort den analysen. Därför blir man lämnad åt sin intuition och då kan man inte vara så säker. Otroligt bra är det i alla fall.

Om jag jämför med hur Oval har låtit live, så saknar Ovalprocess lite av de allra noisigaste ljuden. Men det gör inte alls musiken sämre, den lite mer återhållsamma ljudbilden skapar minst lika mycket stämning som det jag tidigare har upplevt. Låtarna har en gemensam nämnare som är svår att sätta fingret på, men som gör Ovalprocess till en helhet, till en skiva som man lyssnar på rakt igenom. Spåren saknar titel och det känns helt logiskt. Förbannat löjligt att lägga ett 'dolt' extraspår i slutet dock. Ja, det är inte bara löjligt - det förstör helhetsintrycket en smula också.

Men i alla fall en fantastisk skiva som just nu slåss med Funkstörungs 'Appetite for discstruction' om att ligga på förstaplatsen på 'bäst hittills i år'-listan.

/ Martin