RECENSION  

BECK + BETH ORTON
LIVE
KB-Hallen - Köpenhamn, 00-03-18

Även om jag vet att den inte stämmer längre har jag en inpräntad bild i min skalle av Beck Hansen som en lo-fi-kille. En post-grunge-singer/songwriter med aukustisk gitarr, 2 turntables och en mikrofon. Därför blir det lite av en chock för mig när han öppnar med en version av 'Beer Can' som känns långt ifrån avskalad och minimalistisk - istället har han blåssektion och körtjejer. Och en mantelförsedd keyboardist, en overallklädd basist samt Beck klädd i skinnbrallor och rosa tröja får mig för en stund att tänka "Varning, varning". Men Beck bevisar omedelbart att här inte behövs varnas. Han är en entertainer, jag känner lite Tom Jones-vibbar när blåsen är som bäst. Första halvtimmen är verkligen ett slag i magen både vad det gäller ljud och ljus. Alla färger på en gång, alla instrument på en gång och robotkoreografi. Man känner att det är så här låtarna från nya plattan ska framföras. Även gamla hits som 'Loser' och 'A New Pollution' gör sig bra i "Storbands"-tappning. I 'Debra' blir Beck Prince med hela danska folket och han blir det jävligt bra (med hjälp av en av de största discokulor jag sett).

Efter att ha varit entertainer i en halvtimme eller så förvandlas Beck till sin gamla inkarnation av singer/songwriter och blir ensam på scen med sin aukustiska gitarr. En väldigt hastigt förändring som dock funkar bra. Han börjar med 'Pay no mind' och hinner nog med en fyra fem låtar till innan resten av bandet släpps in igen och börjar arbeta sig upp mot finalen med 'Jack-ass'.

Originalsettet avslutas med 'Where it"s at' som blir kanonbra med blås. Kanske den bästa låten under kvällen, trots att DJ Swamp kunde fått lite mer utrymme här. Just nämnde DJ underhåller innan extranumren tar vid. Han scratchar som en gud och det är ju bra och kul på alla sätt och vis (riffet till 'Louie Louie' med pitch får ju givetvis en ett smälta...) men jag tycker dock det är lite synd att DJ:s allt som oftas får den här "titta-vad-han- kan"-rollen. Det är lite cirkusvarning. Jag tippar på att man inom nån sorts framtid kommer att uppskatta såna här uppvisningar ungefär lika mycket som ett gitarrsolo...

Extranumren är så klart 'Sexx Laws' och 'Devil"s Haircut'. Den sistnämnda mynnar ut i lite utstuderade konstigheter som aldrig vill ta slut; musikanterna springer runt, klädda i hockeymålvaktsskydd och peruker (här är det faktiskt dags att utfärda varning, man skulle kunna tro att man tittar på ett kul coverband på Madison i Båstad) och river scendekoren, spelar konstig trombon och skriker lite. Beck staplar gitarrställ på huvet...

Att Beth Orton värmde upp publiken gjorde ju inte kvällen sämre. Aukustiskt och lågmält. Ståbas med stråke är läckert och så fick hon hjälp av Becks blåssektion (tror jag att det var) och det lät givetvis skitbra. 'Central reservation' med trumpetslinga lyfter den till ytterligare höjder. Beth hinner också med en duett med Beck himself i Stones-covern 'No expectations'.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig tillställning med hög showfaktor som satte låtarna på 'Midnite Vultures' i helt rätt sammanhang.

/ Martin