RECENSION  

CHEMICAL BROTHERS
PUSH THE BUTTON
CD - Virgin, 2005

Tom och Ed är tillbaka. Någon som saknat dem, någon som saknat big beat, någon som legat sömnlös sedan förra albumet med fasa för att de eventuellt skulle uppdaterat sitt sound? Lugn, bara lugn. Här har det inte hänt ett dyft.

En recensent på Expressen skrev något om att plattan lät "stundtals löjligt fräsch". Jag förstår inte ett dugg. Att han sedan går steget längre och nämner vitalitet och kreativitet får mig att ifrågasätta vilken skiva det som egentligen lyssnats på. Vitalitet och kreativitet är precis vad skivan saknar. Men vad spelar det för roll. De har sina trogna fans. Fans som kommer nicka i belåtenhet när de hör en trött Q-Tip med en klädnypa på näsan inleda första spåret "Galvanize" till samplade mellanösternstråkar och beats lika smidiga som något Bert Karlsson kunde producerat.

Fans som kommer jubla i kapp när de hör att Tim Burgess från Charlatans är tillbaka vid mikrofonen och skrålar för fullt i andra spåret "The Boxer". Om det är bolaget eller duon själv som valt vilka artister som skall gästa låter jag vara osagt men inget av samarbetena är särskilt roliga. Varken Kele Okereke från Bloc Party eller alla popskribenters senaste gunstlingar The Magic Numbers ges någon rättvisa när spåren de medverkar på låter som slaskinspelningar av gamla demos från "Exit Planet Dust". Q-Tip låter som sagt ganska oinspirerad och Tim Burgess har nog inte märkt att det är en ny låt han sjunger på. "Left-Right" med Anwar Superstar låter som något P Diddy skulle trollat fram tillsammans med Linkin Park. Behöver jag fortsätta?

Vill du leka festival anno 1995 och höja plastmuggen med avslagen öl i takt med de trötta rytmerna på någon leråker är detta ett givet inköp.

/ Tobias