RECENSION  

RONNIE SUNDIN
HÄGRING
CD - Antifrost, 2004

"Hägring" är den tredje och sista delen i Sundins så kallade "Hypnagogic trilogy", efter "Sleepwalk" från 2001 och "Morphei" från 2002. Temat verkar fortfarande vara halvsömnen, det där övergångsstadiet mellan vaket och sovande tillstånd som infinner sig omedelbart innan själva insomnandet. Ett tillstånd då hypnagoga hallucinationer kan uppstå i form av bilder eller upplevelser, gärna av återkommande form.

Precis som det ska vara är det inte direkt några skrämmande ljudnivåer Ronnie Sundin åstadkommer. Under sina drygt 50 minuter växer skivan från i det närmaste ingenting till ganska lite. Ronnie Sundins pyttesmå ljudvärldar kräver en koncentrerad lyssnare och en omgivning som håller klaffen.

Det där innebär emellertid inte att det här skulle vara en händelselös skiva. Tvärt om. Händelserna sker på ett helt annat plan än det många andra musiker arbetar på, så långt bort från lyssnaren man kan tänka sig men ändå med full uppmärksamhet som resultat. Det som skapas av diskreta field recordings, vibrationer och efterföljande datorbehandling är musik som existerar under din yta. Du känner den. Du kan inte ständigt vara säker på att den finns där, men med jämna mellanrum tittar den upp över den undre kanten av ditt medvetande och bevisar sin existens.

Förresten, se upp med att höja volymen för mycket under de tysta partierna (en naturlig reflex som måste bekämpas). Vissa korta partier kan förmodligen bli farliga för högtalarna/öronen annars.

/ Petter