RECENSION  

LOGREYBEAM
IT'S ALL JUST ANOTHER ASPECT OF MANNERISM
CD - Type/Dotshop.se, 2004

Det har hänt en hel del inom electronican på senare år. Musikaliskt så kan man idag skönja influenser från pop, rock, hip-hop och en mängd andra håll, inklusive vokala inslag. Besserwissern tycker säkerligen dessa influenser funnits där hela tiden men för oss andra som har haft det svårare att skilja på distat knaster och ljudet av en sönderslagen gitarr utan strängar har det blivit lite enklare att höra skillnaderna.

Folklig kommer den väl aldrig electronican att bli, ej heller spelas på topplistorna, men den börjar i alla fall synas och höras mer. En yngling vid namn Connor Kirby-Long från Vermont har det skrivits om en hel del på senare tid och vem vet, kanske kommer han att pryda framsidan på Okej om fem år. Hans pop-influerade electronica verkar ha gått hem hos många recensenter och lyssnare som vanligtvis inte köper den typen av musik.

På samma skivbolag som ovanstående nämnde Connor (Khonnor när han släpper musik) debuterat är det nu dags för Gabriel Morley, alias Logreybeam, att släppa sin solodebut. Gabriel Morley gav förra hösten ut albumet "Where We´re From the Birds Sing a Pretty Song" under namnet Yasume tillsammans med John Twells, en man som även är känd som Xela och som ena ägaren av skivbolaget Type. Musiken på Morleys skiva skall dock inte jämföras med Yasume, ej heller något annat som kommit ut på Type. Morley har studerat modern klassisk musik under ett antal år och det hörs, både i hur låtarna arrangerats och i kompositionen. Nio spår finns på skivan och den sammanlagda speltiden landar strax under 40 minuter. Lite kortare än genomsnittet för den här typen av musik kan tyckas men det märks inte av.

Det är mer ljud och harmonier än melodier som samsas på skivan men dessa har ändå mer strukturen av låtar än av fragment och ljudcollage som annars är brukligt i sådana sammanhang. Jag vågar mig nästan på att kalla detta ambient ā la Brian Eno, om han hade satt sig ned och försökt skapa något med hjälp utav modern teknik och kanske nya influenser. Det skall tas till protokollet att första gången jag spelade skivan så blev jag lite besviken, tyckte att den var ganska lågmäld och försiktig. Det i sig är naturligvis inte fel, men det blev ingen direkt aha-upplevelse.

Detta är uppenbarligen inte en skiva du låter snurra i bakgrunden medan du gör något annat, detta är musik du lyssnar på med alla sinnen öppna. Jag gav Morley ett par lyssningar och sedan dess har skivan varit mitt dagliga soundtrack, främst till den sena hösten som inte riktigt velat försvinna. Det har varit musik jag rest med, musik som beskrivit ljud och ljus utanför fönstret hemma och på arbetet, musik i ständig rörelse. Lager av inspelade ljudfragment rör sig försiktigt över nya ackordbyten. Ibland krockar de och nya vägar uppstår. Från inledande "Premonition" till avslutande "Untitled" finns en röd tråd i musiken. En röd tråd som enklast kan stavas skörhet. En stark kandidat till årsbästa-listan 2004.

/ Tobias