RECENSION  

MATS GUSTAFSSON / THE THING
HIDROS 3 / GARAGE
CD / CD - Smalltown Supersound/Dotshop.se, 2004

Om jag av någon anledning skulle bli tvungen att utse en favorit-saxofonist så skulle jag troligtvis välja Kevin Martin. Det har inget att göra med att han skulle vara tekniskt bäst, känsligast eller ens mest intressant. Det är han inte. Anledningen är att han med lätthet kan spela hårdrock på saxen utan att spåra ur i enbart klaff-klapper och gnissel. Det kan inte vara lätt, det hör man ju när andra saxofonister tar i, ända från Albert Ayler (OK, det var orättvist, och missa inte den här) fram till Mats Gustafsson. Dessutom spelar Kevin Martin inte så mycket sax, och när han väl gör det är det så mycket annat som är igång att saxen knappt märks. Det är också en fördel.

Hur som helst, vi kan konstatera att den Umeå-bördige supersaxofonisten Mats Gustafsson är ovanligt respekterad och välkänd. Det är dessutom uppenbart att han, liksom så många andra i improvisationsgenren, är flitig som en myra. På kort tid har det kommit två Gustafsson-relaterade skivsläpp bara på norska Smalltown Supersound (det ena släpps i och för sig på syskonlabeln Smalltown Superjazz, men det är väl snarast en detalj).

Den första skivan, "Hidros 3", har han gjort tillsammans med sina vänner i Sonic Youth och låtmaterialet är uteslutande hämtat från liveinspelningar. På den andra skivan hittar vi honom i sammanslutningen The Thing, tillsammans med Ingebrigt Håker Flaten på kontrabas och Paal Nissen-Love på trummor. Medans "Hidros 3" är elegant framförd är The Things "Garage" kanske inte den tightaste jazzskivan jag hört, men skiviteln och valet att göra covers på låtar av Yeah Yeah Yeahs och The White Stripes antyder å andra sidan att det inte heller är meningen. Om "Hidros 3" har uppenbara avantgardistiska pretentioner så siktar "Garage" snarare mot närmaste åker, sittandes i en gammal Ford med ett flak Sofiero-öl i bagaget. Fast på ett artistiskt korrekt sätt, naturligtvis.

Sammanfattningsvis är "Hidros 3" en riktigt trevlig bekantskap, medans "Garage" framstår som en onödig skiva. Jag har sett att den fått lysande recensioner både här och där, men jag antar att det bara handlar om att det finns en hel del recensenter som inte lyssnat tillräckligt mycket på Jack Brothers. The Things cover på Sonics "Have Love Will Travel" är dock trevlig i sammanhanget, eftersom den hoppar över konstnärligheterna och fokuserar på ett enkelt sax-riff.

/ Petter