RECENSION  

STEPHAN MATHIEU
ON TAPE
CD - Häpna, 2004

Vi har skrivit om Stephan Mathieu tidigare i olika sammanhang, men det tål säkert att upprepas. Han är alltså från Tyskland och har spelat trummor i improvisationssammanhang i många år, men sedan slutet på nittiotalet har han ägnat sig helt åt datoriserad, och nästan uteslutande samplingsbaserad, ljudbearbetning.

Den här skivan är en inspelning från en konsert på Fylkingen i Stockholm i februari i år. Inför spelningen bad Mathieu Tape om ett material att arbeta med. Tape, dvs trion Tomas Hallonsten, Andreas Berthling och Johan Berthling, satte sig någonstans tillsammans med saxofonisten Magnus Granberg, spelade lite och skickade därefter ner det inspelade materialet till Mathieu i Tyskland. Det var dessa inspelningar som konserten på Fylkingen baserades på.

"On Tape" består av det 32 minuter långa liveframträdandet i form av ett enda CD-spår. I början av skivan är det svårt att veta vad som är Mathieus efterhandskonstruktioner och vad som verkligen spelats av kvartetten (eller kvintetten om man så vill, Mathieu har troligtvis lagt till lite av sitt eget trumspelande). Det låter inledningsvis som en väldigt långsamt jammande samling musiker som sitter väldigt nära mikrofonerna och, när de väl kommer igång, har en utmärkt känsla för jazzharmonier. Det surrar lite svagt, och successivt kommer övergången från obehandlade till behandlade ljud.

Plötsligt sitter man där en smula förvånad och inser att det man lyssnar på är något som inte alls längre låter som riktiga musiker och instrument. Det blir uppenbart att Mathieus bearbetningar blivit mer intensiva längre in i stycket och det är otroligt imponerande, smygande manipulationer han har åstadkommit. Mathieu, som tydligen har gått igenom en process för att sortera bort alla onödiga programvaror och plugins, använder sig av lager efter lager för att skapa en dronemassa som stundtals är både massiv och detaljerad. Mot slutet av skivan bryts somliga ljud upp i kortare segment och stannar upp på samma ställe, medans andra vänds ut och in på det mest försiktiga vis man kan tänka sig.

Fåglar förresten, det är fina små krabater som förgyller naturen med sina frön och upptåg. Fåglar är dessutom källan till de två-tre senaste årens bästa soundscape-ljud: fågelkvittret. Sådant smyger sig in även här, när skivan går mot sitt slut. Ett barn pratar om något obegripligt och ljudet störs på något sätt. Sedan kvittrar det lite till och en av höstens mest imponerande skivor är slut.

/ Petter