RECENSION  

FOURCOLOR
WATER MIRROR
CD - Apestaartje, 2004

Den här skivan är gjord på enklast, men samtidigt effektivast, möjliga vis. Varje spår består i princip av en uppsättning ljud som repeteras genom hela spårets längd. Det är inte så imponerande på pappret, men när man väl hör skivan blir betyget ett annat.

Fourcolor är en japan vid namn Keiichi Sugimoto, även känd från Minamo och Plop-anknutna Fonica, som i sitt soloprojekt främst använt gitarrer i olika former som ljudkällor. Man kan inte påstå att detta hörs särskilt tydligt eftersom alltihop är elektroniskt behandlat till oigenkännlighet.

De tidigare nämnda repeterande ljuden flyter fint samman och bygger upp ett sorts långsamt framåtskridande. Försiktigt och utan kantigheter placeras sedan musiken bekvämt i lyssnarens öron. I de spår där man faktiskt kan höra att det är gitarr det handlar om kan Fourcolor även påminna om en minimalistisk Fennesz.

Skivan absoluta höjdpunkt är det sista spåret, "Steam". Låten hör även hemma på ljudspåret till filmen "Frontire", tydligen en japansk experimentfilm som går att se på årets filmfestival i Cannes. Det är hursomhelst bortåt 25 minuter långt och kanske inte fullt så repetitivt som de övriga. Snarare handlar det om en mycket försiktig utveckling av ljudmassor blandat med gemytliga vardagsljud. Det blir som att lyssna på en aningen vriden, musikaliskt verklighet, vilket även sammanfattar hela skivan. "Water Mirror" avlyssnas definitivt bäst när man har tid att koncentrera sig på musiken, så det är bara att kila iväg och köpa skivan och sedan avsätta en knapp timme i lämplig soffa.

/ Christoffer