RECENSION  

KOMP / MULTIPLEX
SKÅNE REVISITED / WITH HANDS AND FEET
CD - New Speak/Dotshop.se / Multidisc, 2004

Multiplex består av kanadickerna och tillika bröderna Christian och Roland Dormon. De är mest kända för sin standardtronica på lilla trevliga London-baserade skivbolaget Toytronic, där de följer alla de oskrivna regler som brittiska Warp och inblandade artister deklarerade i början av 90-talet.

Originalet "With Hands And Feet" är ytterligare en i raden av alster utan överraskningar. En helt okey låt är det, men inte mer. Digitonal är först ut av remixarna och adderar artificiella stråkar. Det blir klart mer atmosfäriskt, men lite Björk-wannabe-varning måste utfärdas. Vidare bjuder Proem på mer ordinär electronica och Decadnids lägger på lite hiphop-beats enligt Mercks recept. Ryssarna finns givetvis också representerade i form av Fizzarum och Novel 23. Fizzarum vinner derbyt med en riktigt rolig retro-basslinga en bit in i låten. Galnaste inslagen står annars Shitmat för, med sina två mixar. Planet-Mu drill'n'bass/light-gabber kan vara roligt ibland, men här känns det mest malplacerat.

Det som på pappret skulle kunna bli en varierad och spännande historia blir mest en grå halvtråkig soppa som man snabbt gör sig av med.

Komp är Andreas Tilliander, Sveriges överlägset största elektroniska superstjärna. Han arbetar under en rad alias (vilka jag gissar att ni redan har koll på) och gör allt från dub, glitch-techno och hip-hop till ambient och pop. Allt givetvis djupt rotat i elektroniken.

Låten "Skåne" gjorde Andreas 1998 och den är inte utgiven sedan tidigare, men männen bakom New Speak tyckte tydligen det var dags att damma av och fräscha upp den. Originalet är ganska rakt på sak för att vara gammal Tilliander, en electrohistoria med ett litet myller av småljud för att driva slagverket framåt. Ingen särskilt märkvärdig låt och ännu ett lite konstigt val att basera en hel remixplatta på.

Komp bjuder själv på två varianter i typisk Tilliander-dub-stil. En lite tyskt klingande rökare och en mer sönderklippt variant, liknande Komps album som släpptes på Komplott för sisådär fyra år sedan. Inte mycket att orda om, varken bra eller dåligt. Ludvig Elblaus, New Speaks lille kelgris, håller sig kvar i det lite dubbigare svänget och resultatet blir helt ok. Pluxus electropop imponerar däremot inte. Det gör inte heller Standard Radio, Folie eller Police Unit, som alla gör sparsmakade remixer, men på lite olika sätt. Bill Yard (ena halvan av Frank & Bill) gör en lugn technolåt av "Skåne" och det låter i alla fall riktigt proffsigt. Xela gör en schysst tryckare, men skivans bästa remix står gamle gode Bauri för. Inget mästerverk kanske, men Bauris hypnotiska, uppbyggande stil känns verkligen lätt och lekfull. En av de få låtarna på skivan som berör såväl hjärna som hjärta. Läckert!

Rykten gör gällande att Andreas, liksom uppenbarligen jag, inte var riktigt nöjd med den här skivan. Under Norbergfestivalen i somras skall han enligt dessa vaga rykten ha kastat frisbee med sina egna exemplar av skivan.

Är det bara jag, eller känns det som vi blivit överösta av remixskivor den senaste tiden? Lite synd eftersom uppfinningsrikedomen inte är på topp just nu. Ett par guldkorn finns givetvis bland de två här presenterade exemplen, och pinsamt nog slår de originalen ganska lätt. Men vart har innovationen tagit vägen? Viljan att förnya sig? En remixplatta borde vara ett utmärkt ställe att ta ut svängarna lite extra och experimentera, men allt låter bara samma hela tiden. Trist.

/ Magnus