RECENSION  

STAFFAN WESSMAN
DEBUT
CD - N-Rec, 2004

"Debut" innehåller musik som låter ungefär likadant hela tiden. De olika spåren påminner mycket om varandra och håller dessutom på väldigt länge. Allt verkar bäddat för tristess, men ack så fel man kan ha. "Debut" innehåller nämligen sällsynt vacker och behaglig musik.

Fem spår avverkas på en knapp timme. En timme fylld av ändlös repetition, men när timmen är slut vill man ändå direkt lyssna igenom skivan ännu en gång. Staffan Wessman återvänder hela tiden till små teman som upprepas genom varje spår. Musiken är lugn, långsam och detaljer förändras så smått. Som lyssnare vävs man in i en bekväm och sömnig (på ett bra sätt) stämning.

Albumets fem spår utgör egentligen två musikstycken. Det ena, uppdelat på två spår och kallat "Unison", består nästan enbart av långa harmoniska ljud och ackord. Det andra, uppdelat på tre spår och kallat "Cirkulation", har en mer rytmisk känsla även om steget från "Unison" inte är alltför långt. Pinsamt nog vet jag inte om det är exakt samma "Cirkulation" som vi recenserade här, men väldigt bra är det i vilket fall som helst.

Det är nog i stora drag så här som jag helst vill att musik ska vara. Inga direkta gränser har dragits. Den andra delen av "Unison" är t.ex. nästan 18 minuter lång. 18 minuter av de mest perfekta harmonier man kan tänka sig. Musiken har helt enkelt fått ta den tid den behövt och resultatet är inget annat än fantastiskt. Skivan är ingenting för den som vill ha hårda takter och kärv elektronik, men ingen kan väl tacka nej till de mest perfekta flödena av ljud som släppts på skiva hittills i år?

/ Christoffer