RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
BIP-HOP GENERATION VOL. 7
CD - Bip-Hop, 2004

Man måste imponeras av att Bip-Hop Generation-serien nått upp till volym 7, med tanke på att det ända sedan seriens början för fyra-fem år sedan har varit en rätt tafflig historia. Med den femte volymen, där Mikael Stavöstrand och Rechenzentrum lyfte upp det hela till en någorlunda kvalitetsnivå, som enda undantag har skivorna mestadels fyllts av trist electronica och besvärliga ljudexperiment utan ordning eller syfte. Nysläppta volym sju är första skottet i en ny rad skivor i denna serie, och det är glädjande att se att den skitfula omslagsdesignen från de första sex skivorna äntligen är utbytt. Dessutom är den här skivan lite trevlig. Fast bara delvis.

Bland de medverkande artisterna sätter vi till att börja med Taylor Deupree, som inleder hela skivan, på plussidan. Den första av hans tre låtar tänjer lite på gränserna till det dova musicerande han vanligtvis sysslar med, det plingar och plongar en del, men de efterföljande två kompositionerna försäkrar att han inte är på väg att ändra riktning helt och hållet. Och mollackord och svag knaster-rytmik går fortfarande hem på redaktionen.

Ghislain Poirier, kanadensaren som i princip bedriver två musikaliska karriärer under samma namn, förtjänar också lite beröm. På Chicago-labeln Chocolate Industries släppte han förra året ett album med franskspråkig hiphop, och på Intr_Version och 12k har han ägnat sig åt abstrakt ambient-techno. Här ger han sig på att kombinera de båda uttrycken och resultatet är helt ok.

Bland de bättre spåren hittar vi även den japanska Minamo-medlemen och Cubic Music-chefen Fonica, som bjuder på tolv minuter mjukis-trivsel i "Scoot", och vinylsnillet Janek Schaefer, vars "Vasulka Vauban's 'A Day in the Good Life'" är ett långt ambient-stycke som växlar från oroligt lugn till maskinstress mot slutet. Enligt omslagstexten ska låten tydligen ses som en tolkning av ett dygn, vilket tillsammans med låttiteln gör att man associerar i riktning mot The Beatles gamla fina "A Day in the Life".

Sen finns det naturligtvis, eftersom det här ändå är en Bip-Hop Generation-skiva, en lagom stor del som är meningslöst och dåligt. Det kinesiska kollektivet Fm3 är till exempel inget vidare. En liten extra pluspoäng får de eftersom de lär ha varit kinas första projekt för live-electronica när de startades för fyra år sedan. Ett extra minuspoäng blir det däremot för brist på originalitet. Sämst på skivan är däremot argentinaren Emisor, som brakar igenom totalt. Den här typen av 8-bitars-nostalgi är inte lätt att ro i hamn, speciellt inte nu när retro-nyhetens behag har lagt sig, och fyra låtar är dessutom alltid fyra låtar för mycket när man inte vet vad man håller på med.

/ Petter