RECENSION  

JUNIOR BOYS
LAST EXIT
CD - Kin/Dotshop.se, 2004

Det var nog egentligen tack vare en remix av Fennesz, en låt som återfinns på "Last Exit"-tolvan, som namnet Junior Boys först började nämnas, men gruppen passar även som en smäck i det rådande musikaliska klimatet. Efter Gameboy- och Casio-trender har 2003 och 2004 nämligen varit åren då de som inte lyssnade på så mycket syntpop på 80-talet tagit den till sig och hyllat den. Men det är bara den nyproducerade syntpopen som gäller, och därför har Hypos "Random Veneziano" lovordats vitt och brett, liksom skivor av exempelvis Erlend Øye och Differnet.

Men innebär detta i så fall att Junior Boys egentligen inte har något att komma med? frågar vän av ordning. Nej, det gör det såklart inte. Liksom i fallen Hypo och Øye är detta finurlig popmusik med åttiotalsrötter som piggats upp med något modernare beats hämtade från house- och generellt leftfield-håll, och allt som oftast blir blandningen riktigt trevlig. Som bäst fungerar det när en enkel och försiktig DAF-bas (eller om det egentligen är mer likt något från Robert Görls soloskiva, basen är hur som helst ofta från ungefär 1983) blandas med småknepig trumprogrammering, Carl Craig-liknande neon- och motorvägs-stämningar och försiktig sång.

/ Petter