RECENSION  

BRAINBOMBS
THE GRINDER
7" - Ken Rock, 2004

"Stigma of the Ripper"-sjuan blev inte det sista från Brainbombs. Synd på ett sätt eftersom det var en snygg avslutning. Nåväl, det första som märks på återkomsten "The Grinder" är att omslaget är mer arty än vanligt. Visserligen är motivet en räcka verktyg, prydligt uppradade, men bilden är mot en svart bakgrund. Baksidan är än proprare med bara låttitlarna i vitt på svart, det påminner lite vagt om utseendet på Whitehouses senare utgåvor. Kalla mig konservativ men jag föredrar bilder från "Veckans Brott" och en mer fotokopierad estetik.

Musiken då, de två spåren "The Grinder" och "Mommy Said" är tyvärr mediokra. Det som gör Brainbombs så bra är tre beståndsdelar: riffen, trumpeten och sången. På "The Grinder" är både trumpet och sång väldigt lågt mixade, musiken består mest av väldigt distat malande. Bra riff, men den svajiga sången och de obehagliga texterna saknas verkligen. Dessutom behövs lite dissonant trumpet för att skapa det unika soundet. Det här släppet kan ses som ett mellanspel men ni bör ändå skynda er att beställa, det finns en begränsad mängd exemplar av singeln i paket med patch och knappar.

/ Johan