RECENSION  

MOTION
EVERY ACTION
CD - 12k, 2004

Bakom namnet Motion döljer sig en ensam britt vid namn Chris Coode. Skivan med ett namn som man tror ska vara längre (Vaddå "Every Action"?) är hans tredje album och innehåller samlat och tidigare osläppt material från åren 1999-2004. Intressant är då att det verkligen låter som ett album, d.v.s. inget av spåren spretar åt något särskilt håll trots att de är gjorda under ett tidsspann på fem år.

Coode gör musik som är ytterst behaglig att lyssna på. Genomelektronisk och harmonisk, lite som ett Oval i slow motion. Samtliga spår växer fram på ett mycket lugnt och fint sätt. Inga plötsliga ljudattacker utan bara harmonier och på sina ställen försiktiga antydningar till takter i ursprungsmaterialets repeteringar.

Höjdpunkter finns bland annat i spåret "Funkturm", med en enormt ekande melodi blandad med välkänt elektroniskt krångel. Trots typiska element som knaster och brus blir musiken aldrig påträngande. "Oljuden" hålls tillbaka på ett suveränt sätt trots att de ändå finns där. Även spåret "Tones of white" är oerhört bra. I princip två beståndsdelar, ett hackande ackord och en ensam repeterande sampling, som någonstans halvvägs genom spåret korsas och byter plats med varandra.

En väldigt bra skiva fylld med fin musik. Motion stryker under vår gamla tes om att den okomplicerade (minns "enkelt och genialt") musiken oftast är den som räcker längst. De elektroniska vaggvisorna på "Every Action" har åtminstone en given plats i min cd-spelare under långt tid framöver.

/ Christoffer