RECENSION  

MúM
SUMMER MAKE GOOD
CD - Fat Cat, 2004

Det man först slås av när man lyssnar på Múms senaste album är hur icke-elektroniskt det låter. Deras skivor fram till nu har visserligen haft betydande inslag av akustiska instrument, men inte till så stor del som nu. Naturligtvis spelar elektroniken en stor del även på det nya albumet men den dominerar aldrig musiken, utan används snarare som ett instrument bland alla de andra. Vi misstänker att en betydande anledning är de annorlunda trumljuden jämfört med tidigare. Trummorna låter som riktiga trummor och inte alls särskilt programmerade.

En andra sak man slås av är sångerskans röst. Där hon tidigare, visserligen tillsammans med sin syster, haft en säregen men charmig röst sjunger hon numera precis på gränsen av sin förmåga. Viskande och nästan väsande på väldigt bruten engelska lägger sången ytterligare en dimension till Múms musik. Det låter som en vriden Stina Nordenstam och ger onekligen en nerv som inte riktigt funnits tidigare. Mycket av sången består av lallande och nynnande, men här finns även plats för en textmässig ambition. Det är ganska svårt att uppfatta orden som sjungs, men med låttitlar som "Nightly cares", "The ghosts you draw on my back" och "Sing me out the window" anar man ett kärlekstema. Kanske är det olycklig kärlek, kanske är det erotik. Kanske har vi fel. Lite synd är det dock att sången låter ungefär likadan genom hela albumet och därmed inte förblir särskilt unik någon längre stund.

De tidigare nämnda trummorna har, förutom att de låter akustiskt, givit Múms musik en tyngd som heller inte hörts på deras tidigare album. I flera av spåren kommer inte trummorna in förrän efter flera minuter och markerar då verkligen, och kanske aningen oväntat, den försiktiga takt som finns i den ganska melankoliska musiken.

I tre av låttitlarna refereras till båtar ("Hú hviss - a ship", "Oh, how the boat drifts", "Abandoned ship bells") och steget är inte långt till att tänka sig att hela albumet är ute på någon sorts båtresa. Men vi är absolut inte ute på något stormigt hav - försiktigt böljar musiken fram och tillbaka.

Múm har onekligen tagit ett steg framåt med sin nya skiva, men alla element som för att det blir just Múm finns kvar, som små melodier och låtstrukturer som i all sin enkelhet antingen är väldigt trevliga eller väldigt sorgsna. Trots den uppenbara enkelheten är ändå allting ganska komplicerat. Musiken innehåller mängder av ljud, både melodiska och mer oljudsorienterade, men Múm har en fin förmåga att få allt detta att fungera utmärkt tillsammans. Albumet finns redan ute och en begränsad variant med lyxig bok kommer närsomhelst.

/ Christoffer & Martin