RECENSION  

SOLE, BLEUBIRD, VIKTOR SJÖBERG
LIVE
Pusterviksbaren - Göteborg, 04-06-01

I tisdags nådde det turnerande, Anticon-relaterade alternativ-hiphop-spektaklet Göteborg. Viktor Sjöberg, iklädd en stilig t-shirt med Pet Shop Boys-bild och musik-politiskt budskap, försvarade Västra götaland-regionens färger den här kvällen och inledde evenemanget i framåtlutad ställning bakom en laptop. Trots att det verkade som att en imponerande stor del av publiken inte märkte att någon hade börjat spela (ölande och dum-snackande försiggick även precis framför scenen) så var det Viktors skumma kollage-hiphop som var kvällens egentliga behållning. Därefter blev det rätt irriterande en stund.

Jag vet inte om det är Company Flows fel, eller om man måste gå lägre bakåt och rota fram Das EFX eller kanske Fab Five Freddy, men någon måste ta på sig ansvaret för den här muterade rap-varianten där varje möjligt utrymme måste fyllas med stavelser. Det är en idé som är otäckt lik gitarrsolon, som musik för teknikens skull. Det finns naturligtvis de som klarar av det utan att det blir jobbigt, det kan till och med vara imponerande, men inte om det är den enda poängen man har. Florida-MC:n Bleubird, som reser runt i europa med sin polare Sole och agerar förband, har inte direkt några andra poänger.

Och problemen slutar inte där. Inte ens skrämmande gitarr-virtuoser som Steve Vai eller Joe Satriani har egon som är stora nog för att de ska få för sig att det nog vore bättre om de struntade i att ta med resten av musikerna upp på scenen och bara körde ett tvåtimmarssolo helt på egen hand istället. Hade däremot Bleubird varit gitarrist hade han förmodligen gjort precis det, för helst stänger han av bakgrundsmusiken och kör acapella i evigheters evigheter.

Efter Bleubird kändes Soles entré som rena julklappen, mitt i sommaren. Sole har naturligtvis också lite onödigt bråttom ibland, och med skägg och skitfula byxor får han passa sig noga så han inte blir för lik Promoe, men han har i alla fall en hel del musik med sig, till skillnad från Bleubird, och med den hyfsade Man’sbestfriend-skivan i bakfickan blir resultatet ganska behagligt.

/ Petter