RECENSION  

HENRIK RYLANDER / GERT-JAN PRINS
TRADITIONAL ARRANGEMENTS OF FEEDBACK / RISK
CD - Ideal / Mego, 2004

n Göteborgsbaserade Henrik Rylander och Amsterdam-bon Gert-Jan Prins har nyligen släppt nytt. En varsin skiva på ett varsitt skivbolag, visserligen, men det är uppenbart att de är i samma bransch: Rundgång och ljud som skapar ljud. Båda två är intresserade av att fånga upp brytunkterna mellan försiktigt surr och ljudshock och låta dessa knäppanden och knastranden bygga upp rytmer ur ingenting. I Rylanders fall sker det under fantastiskt kontrollerade former, men i Prins fall känns det snarare som att man väntar på att det ska gå åt helvete.

Henrik Rylander släppte skivan "Formation" på Firework Edition Records för några månader sedan. Med nya "Traditional Arrangements of Feedback" bygger han vidare på samma idéer. Musiken som utvinns ur hans överbelastade feedback-konstruktioner är monoton, rytmisk och väldigt elektrisk. Det finns naturligtvis potential att kräma på ordentligt när man arbetar med just feedback, och det gör Rylander mellan varven, men oftast är det lugna, surrande drones och vasst sprakande rytmer som gäller. Sista låten heter förresten "Speaker as Microphone to Speaker", en titel som ger fina bilder av tillvägagångssättet vid inspelningstillfället.

Gert-Jan Prins, å sin sida, använder sig av ett egenutvecklat, elektroniskt virrpanne-system bestående av en jäkla massa stiliga lådor med hemmalödda kopplingar och obegripliga komponenter. Han använder AM/FM-modulering och radiostörningar för att skapa de knepiga ljuden som löper genom det komplicerade systemet. Via en mixer kan dessa ljud styras in i sladdarna igen för att loopa runt och förändras i evigheter. Resultatet blir en svår mix av brus, oberäknelig rytmik och oväntade attacker.

Gert-Jan Prins har tidigare berättat för Fat Bankroll om sin trumslagarbakgrund och hur han numera försöker tänka som en trummis när han sätter ihop sina loopar (börja alltid från noll med att leta upp något som liknar en bastrumma och bygg sedan upp resten av låten ovanpå den). Att Henrik Rylander trummat i Union Carbide Productions är väl inte helt okänt och det är kanske inte så konstigt, egentligen, att de har den bakgrunden båda två. Det är ju rena rytmövningar de håller på med numera. Rytmövningar som är utmanande, men riktigt fina att lyssna på.

/ Petter