RECENSION  

FOUR TET, DIFFERNET, UGLY DUCKLING ETC
LIVE
City Sound - Göteborg, 04-04-01 - 04-04-03

Göteborgs City Sound var inte den bästa festivalen i mannaminne, trots ett ambitiöst program med seminarier på dagtid och konserter på kvällarna. Man kan dessutom undra hur både Umeå Open, som gick av stapeln två veckor tidigare, och City Sound kan vara sveriges största inomhusfestival. Vi behöver en jury. Hur som helst:

Vi börjar med Differnet, som inleder torsdagskvällen på Nefertiti. Det är ganska bra och välgjort, trots en hårdrocksgitarr som knappt märks och de besvärliga röst-modifieringarna i datorn. Men efter ett tag så slår det mig; när det inte pågår några konstigheter låter Differnet väldigt mycket som det gamla svenska syntpopbandet Children Within, åtminstone deras minihit "Astraia" från 1994. Det är troligtvis den neutrala sången, som inte riktigt låter såhär på skiva, och syntbasen som gör det.

Efterföljande Four Tet är, trots sin ålder, en tråkig gubbe som håller på för länge. Och oavsett vad ni har läst om Four Tet någon annanstans, eller vad ni vill själva, så är det i grund och botten gammal trip-hop han spelar.

Näste man ut på Nefertiti är Kid 606. Han brukar vara underhållande, men eftersom vi sett honom ett par gånger förut så knallar vi istället över till Sticky Fingers där Nasum ska spela. Där är det alldeles tomt och Nasum syns inte till. Efter en stund spelar C Aarmé. Troligtvis har banden bytt plats utan att det märkts och publiken, om det fanns någon där tidigare, har redan gått hem.

Fredagen var neutral så vi hoppar direkt till lördagskvällen och det glada hiphop-paketet på Nefertiti. Först ut där är svenska Speech Defect, som består av två höga-knän-dansande miniatyrupplagor av Mike D, en MC till med mer otydlig förebild och en rätt imponerande DJ. Skoj-rap är emellertid sällan mer än ett steg ifrån Magnus & Brasse (och Del Tha Funky Homosapien) och så är det även ikväll.

Pigeon John, den första av de två amerikanska akterna under kvällen, var trots sin trevlighet rätt trevlig. En småleende och energisk liten krulltott, helt ensam på scen med sina klurigheter. Avslutande Ugly Duckling däremot, som väl håller på att bli ett rätt stort namn på skojar-hiphop-scenen, är också trevliga. Publiken är i extas och eftersom Ugly Duckling egentligen verkar vara typisk läsk-, sneakers- och cheeseburgare-hiphop, som man därför borde uppskatta, är det trist att det inte funkar på oss. Vid det här laget är ännu ett gäng halvironiska skojare helt enkelt ett gäng halvironiska skojare för mycket.

/ Petter