RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
DEFINITIVE JUX PRESENTS 3
CD + DVD - Definitive Jux, 2003

Jag har det senaste halvåret lagt mig till med en viss skepsis till Definitive Jux. Helt irrationellt antagligen, men likväl. Det har varit lite väl många klantiga påhitt från skivbolagets tungviktare på sistone för att allt ska kännas helt bekvämt. Som Vast Aires extremt tveksamma mixtape-släpp "Dirty Magazine" och hela den larviga fejden mellan The Weathermen och Demigodz-crewet. Säga vad man vill om Esoteric, men man ska nog inte försöka sig på att förolämpa ikapp med honom. Frågan är då - kommer nu tredje installationen av "Definitive Jux Presents" och ställer allt tillrätta? Svaret blir ett rungande "kanske".

Roligast av allt på den färska samlingen är att Mr Lif hittat tillbaka från hippie-stilen till den märkliga battle-approach som han ägnade sig åt på sina första singlar. Tillsammans med Akrobatik under namnet The Perceptionists går han loss som en icke-legitimerad kirurg och opererar på kassa mc:s. Stor humor också i El-P och Camu-Taos "WMR", där de båda låtsas vara stenade terrorister som håller besökarna på MTV:s Video Music Awards som gisslan. Aesop Rock är som vanligt bra i sina två spår och detsamma gäller RJD2 som avslutar alltihop. Rob Sonic, som jag inte hört sedan förra "Definitive Jux Presents"-samlingen gör inte dåligt ifrån sig han heller.

I övrigt är det ett antal nykomlingar med på plattan, men ingen direkt värd att skriva hem om. Sammanfattningsvis är det mycket alternativ-thug-rap över beats som låter som El-P producerat även om så inte är fallet. Riktigt jäkligt blir det kanske aldrig, utom i fallet Hangar 18:s "Take No Chances" där prog-piano-samplingarna är lite väl hämningslösa. Rockopera-varningsflaggan vajar även över Cage och El-P:s knarklangar-såpa "Oxycotin Part 2". Murs, som jag i vanliga fall hyllar, misslyckas också och går vilse bland hårdrocksgitarrer.

Bonus till skivan är förstås en DVD med ett antal Definitive Jux-videor från de senaste året. El-P:s "Deep Space 9 mm" är riktigt hårdkokt och lyckas vrida lågbudget-känslan till något bra. Aesops "No Jumper Cables" lånar bilder från gamla "Style Wars" vilket förstås alltid funkar. C Rayz Walz visar vad han går för i "Buck 80", men det är snarare en riktigt bra låt än en riktigt bra video.

/ Per