RECENSION  

FENNESZ
VENICE
CD - Touch, 2004

Det är alltid intressant när Christian Fennesz släpper en ny skiva. Hans säregna musik spänner över ett ganska brett område inom sin genre. Från den oerhört vackra musiken på "Fennesz Plays"-singeln till den ljudmässigt stökiga och högljudda konserten på årets Idealfestival. "Venice" kan väl sägas vara Fennesz fjärde album, bortsett från hans liveskivor, och den går vidare just "Fennesz Plays" fotspår.

Det handlar som vanligt om ostrukturerad musik, naturligtvis med en powerbook i bakgrunden. I Fennesz fall är dessutom gitarr ett lika viktigt inslag. Resultatet blir ingenting annat än fantastiskt. Det som Fennesz utvecklade på "Endless Summer" för snart tre år sedan kan sägas fulländas på "Venice". Skivan innehåller bortåt femtio minuter väldigt vacker musik. Det är värt att notera att skivan verkligen inte är oplanerad, trots att den saknar traditionell struktur. Jag misstänker att skivans detaljer är placerade med absolut precision, annars hade den inte låtit så otroligt bra som den gör.

Musiken breder långsamt ut sig i långsamma harmonier och det hela får nog beskrivas som en ström av ljud snarare än melodier, rytmer och igenkänningsbara instrument. Musiken blir mer en enda stor varm känsla, möjligen en smula sorgsen här och var. Ibland tillåts enstaka ljud att sticka ut lite extra, naturligtvis placerade på exakt rätt ställe i det övriga fina flödet.

Värt att lägga märke till är bl.a. spåret "Transit" där Fennesz introducerar sång i sin musik. Det passar bättre än man kan tro, och det kan kanske vara intressant att veta att det är den gamla Japan-sångaren och Holger Czukay-polaren David Sylvian som sjunger, på samma sätt som när Fennesz hjälpte honom med en låt förra året. Sylvian sjunger nära mikrofonen med lite för stort allvar och Elvisvibrato men det låter okej ändå. "Transit" följs av "The Point of it All" som förmodligen är skivans bästa spår. En genial och hela tiden föränderlig slinga av toner upprepas. Ursprungsgitarren ger sig till känna i slutet av spåret, men har innan dess genomgått alla fina filter Fennesz har hemma i studion.

På Fennesz egen hemsida kan man bl.a. läsa att han börjat snegla så smått på filmmusik. Jag tror att det är något som hörs på "Venice" mer än på någon av hans andra skivor. Ordet ljudlandskap känns slitet men det är onekligen något man associerar till. Skivan bör helt enkelt finnas i din skivsamling.

/ Christoffer