RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
THE BIRTH OF INDUSTRIAL COOL
CD - 23Hz, 2004

Bakom släppet av skivan "The Birth of Industrial Cool" ligger en liten grupp eldsjälar med ett delat intresse för ljud och miljöer, samt en rosaskimrande dragning till det moderna kulturarv som utgörs av industrialismens kvarlämningar, fabriker, och mekaniskt oljud. Skivan bygger på samplingar från Arlövs sockerbruk utanför Malmö, ljud som spelats in på plats av projektets initiativtagare och sedan skickats för vidare bearbetning till de tjugo medverkande artisterna, bland vilka Håkan Lidbo, Andreas Tilliander, Mikael Stavöstrand, brittiske Scanner, samt tyskarna Rechenzentrum och Apparat hör till de mest namnkunniga.

Håkan Lidbo bör förmodligen betraktas som skivans huvudperson, eftersom han inte bara deltar med en stilig houselåt med vissa knäppisdrag, utan även har initierat projektet. Scanner bjuder på en någorlunda funky låt, men både Stavöstrand och Tilliander (här under namnet Lowfour) svänger mer. Sophie Rimheden gör oväntat trevlig buller- och automat-syntpop med sångfragment och Apparat och Ola Bergman gör typiska electronica-låtar av industrimullret. Bland dem som förefaller ha hållit sig mest till originalljuden finns Rechenzentrum och Jay Haze, som båda maler på fint i mörkret i några minuter.

Resultatet är överlag riktigt lyckat och det är naturligtvis det som räknas. Även konceptet är intressant, men helt unikt är inte projektet. Det kan säkert vara intressant för någon att veta vad som gjorts förut i samma område. Stoft Ljudupptagningars "Melodies from the Power Station of Kirkenes" från 2000 (läs vår gamla recension här), där artister som Frank and Bill, Brothomstates med flera spelade hyllningslåtar till kraftverket i Kirkenes i norra Norge och till de människor som vevade igång detsamma för 100 år sedan dyker upp i minnet. Det gör också Mattias Peterssons CD "Mimer" från förra året, släppt av Fylkingen Records och helt baserad på ljudinspelningar gjorda inne i den nu nedlagda järngruvan Mimerlaven i Norberg, samma gruvhus som fungerar som effektfull konsertlokal under den årligen återkommande Norbergfestivalen.

Det är förresten lite intressant att en av huvudmännen bakom projektet, bredvid Håkan Lidbo, heter Robert Willim. Han har en historia som sångare i Sol Niger, ett gammalt syntband som så vitt jag minns gjorde en av få sympatiska Depeche Mode-tolkningar på Energy Rekords gamla hyllningsskiva "I Sometimes Wish I Was Famous" 1991. Bandet släppte också den något sämre tolvan "Dark Light". Numera är Robert Willim tydligen doktor, etnolog och uppenbarligen hälsosamt intresserad av industrilandskap.

/ Petter