RECENSION  

JOSEPH SUCHY
CALABI.YAU
CD - Staubgold, 2003

För att beskriva värden på supersträngnivå brukar man utvidga rumtiden till ett 10-tal dimensioner. De dimensioner som "blir över", eftersom vi vanliga dödliga endast observerar tre rumsdimensioner och en tidsdimension, antas "ihopkrullade" och beskrivs av ett Calabi-Yau-rum. Eugenio Calabi föreslog existensen av sådana rum i mitten på 50-talet. Shing-Tung Yau bevisade det ca 20 år senare. Och nu när ytterligare nästan 30 år har gått uppmärksammas "calabi-yau" igen, som titel på kölnaren Joseph Suchys senaste alster.

På "calabi.yau" är det fullt av akustisk gitarr som varvas med diverse elektroniska ljud. Alltihop mixat i stereo till den milda grad att man blir på gränsen till sjösjuk om man lyssnar med hörlurar. Oftast är det ganska låg intensitet i musiken, och detsamma gäller för min upphetsning som lyssnare. Men emellanåt blixtrar det till, det blir lite mer driv och musiken fylls till bristningsgränsen med ljud (Suchy verkar ha en förkärlek till ljud som låter som om dom är uppspelade baklänges samt till en-ensam-bjällra-i-världens-största-lokal-ljudet). I dom stunderna är man glad att man inte stängt av skivan tidigare.

Det är lite svårt att peka på någon specifik låt som skulle vara bättre än någon annan då låtarna är mixade in i varandra och liknande ljud återkommer lite varstans. Det är kanske "ka-asam" som står ut lite som en hit. Annars rekommenderas slutet på "soan-ne" och den bubbliga synten på "kaalay". Men överlag är alltså skivan såpass tradig att låttitlarna blir intressantare än själva musiken. De klingar lite asiatiskt och jag försökte göra lite research för att ta reda på om de betyder något. Jag kom fram till att "moo-ay" är ett räknetal på khmer och att "kaalay" är somaliska för kom.

/ Martin