RECENSION  

CICCONE YOUTH
THE WHITEY ALBUM
CD - Geffen, 1989

Kopplingen mellan Madonna och Sonic Youth är som de flesta kanske känner till ganska stark, och det New Yorkska gitarrbandets fascination över pop-ikonen under den andra halvan av 80-talet fastnade vid ett flertal tillfällen på skiva.

Vi börjar med låten "Expressway to Yr Scull" på "EVOL" från 1986 som fått titeln "Madonna, Sean and Me" på plattans baksida. I innerkonvolutet, i alla fall på Geffens återutgivna CD-version, har den ett tredje namn - "The Crucifixion of Sean Penn". Jag vet inte om jag här ska gå in och tolka alla dessa titlar. Var månne Thurston Moore och de andra en aning avundsjuka på nämnde Penn som ju vid tidpunkten var gift med Madonna?

Året efter, på den fantastiska röran "Master=Dik" från EP:n med samma namn hittar man ett smakprov på en kombination av instrumentellt tekniskt experimenterande och textmässig fixering vid kändisar. Mitt i låten, bland alla loopar och tokiga gitarrer, börjar Thurston plötsligt väsa något i stil med "Ci-ci-ci-ci-ciccone" efter att tidigare ha droppat Kiss-referensen "Gene Simmons is an ugly mother...". Alltihop är förstås jättebra. Den här låten visar också prov på genidraget att sampla en hel bit av en annan låt, då Gene Simmons själv dyker upp så småningom och loopas.

Redan 1986 bildade man gruppen Ciccone Youth tillsammans med Minutemen-basisten Mike Watt och släppte en singel innehållande två tokbra Madonna-covers, "Into the Groove" och "Burnin' Up". I den förstnämnda, omdöpt till "Into the Groovey" och kanske världens genom tiderna bästa cover, utnyttjas också sampla-en-bra-bit-av-originalet-tekniken när Thurston och Madonna börjar sjunga duett en bit in i låten. Härligt skevt. Inga Sonic Youth-medlemmar var inblandade i "Burnin' Up", som i princip helt är herr Watts verk (och Black Flag-mannen Greg Ginn som spelar gitarsolo). Watts hade just blivit utan jobb, eftersom Minutemen gått i graven tillsammans med bandkollegan D Boon som tragiskt omkommit i en trafikolycka tillsammans med sin flickvän några månader tidigare. Detta tog väldigt hårt på Watts och han hävdar att det var Sonic Youth och Ciccone-projektet som överhuvudtaget fick honom att plocka upp basen igen. Han spelar även på några EVOL-spår. "Burnin' Up" är dock Watts enda bidrag till Ciccone-projektet.

"Into the Groovey"-singeln följdes upp med en hel fullängdare ett par år senare, Beatles-referensen "The Whitey Album". Givetvis med en madonnabild på omslaget. Förutom de båda madonnalåtarna ("Burnin' Up"-versionen på fullängdaren är en 4-spårs demo-version, alltså inte samma som på singeln) hittar man här en idiotbra cover på den numera framlidne Robert Palmers "Addicted to Love", där en blaserad Kim Gordon sjunger över en karaoke-version. Till den här låten gjordes även en video och den är faktiskt nominerad i kategorin "bästa video genom tiderna". I den står en jeansshortsförsedd 80-tals-Kim och sjunger låten framför en filmduk som visar dokumentära krigsscener.

Men "The Whitey Album" innehåller mycket mer. Här hittar vi en hip-hop-tagning av den gamla "Making the Nature Scene" som annars återfinns på "Kill Yr Idols" från 1984. I "Two Cool Chicks Listening to Neu!" sitter Kim och Sonic Youths ljussättare, tror jag, Suzanne Sasic och pratar och lyssnar på Neu! (duh!). Bland annat diskuteras Dinosaurs - innan de fick byta namn till Dinosour Jr. - managers och så småningom får en ung Jay Mascis spela gitarr. Andralåten på skivan är ett en minut långt parti tystnad. Thurston Moore lär har sagt om detta spår att det ska vara en uppsnabbad version av John Cages "4' 33"".

Det skulle vara lätt att avfärda "The Whitey Album" som ett skämt eller ett kul experiment, men faktum är att skrapar man lite på den kanske något kitchiga inramningen så innehåller skivan fantastiska mängder trevlig musik. Instrumentaler som "Macbeth" och "Platoon II" är Sonic Youth i högform, med lager av gitarrer och den där oöverträffade förmågan att fånga en stämning. Dessa låtar bidrar till att göra plattan mer komplex och lägger man till Steve Shelleys uppläsing av Lee Ranaldos dikt "Me & Jill", förvandlas "The Whitey Album" till en helt egen liten Ciccone Youth-värld som man stiger in i vid en genomlyssing. Ja, man hälsas till och med välkommen av Lee i "Hi, Everybody".

/ Martin