RECENSION  

HANS JOACHIM IRMLER
LIFELIKE
CD - Staubgold, 2003

Nu har Hans Joachim Irmler varit medlem i Faust i ungefär 100 år och därför har han naturligtvis blivit mytomspunnen och legendarisk på alla möjliga vis. Han har däremot aldrig tidigare släppt en soloskiva, och eftersom han har alltid hållit sig i bakgrunden i Faust är det väl lite oväntat att han väljer att solodebutera såhär på gamla dar. Och kanske lite beklagligt.

Direkt efter förstaspåret, som är ganska sympatiskt med en del elektrostatiskt muller och allmänt trivselmörker, börjar det nämligen knaka i fogarna. Det här är som i Fab 5-avsnittet då The Cleftones torra farbror till bakgrundsman skulle fluffas till för att äntligen våga sjunga solo på scen, och det i slutänden visade sig att han ändå inte kunde sjunga speciellt bra. Trots att han gjort en fullständigt acceptabel låt. Och det är precis sådant man inte behöver få veta om gamla legender som Irmler: det här låter väl helt OK, men han lyckas helt enkelt inte göra musiken helt färdig utan sina krautkompisar.

/ Petter