RECENSION  

MINAMO
BEAUTIFUL
CD - Apestaartje, 2003

När jag lyssnar på den här plattan förvandlas jag till två personer. Den ena är en mjukiskille som gillar tvärrandiga tröjor och tycker att Minamos "Beautiful" låter mysig och trevlig och är skön att slappna av till. Han brukar brygga en kopp kaffe och slå sig ner i nån lämplig möbel och mentalt sjunka in i de långsamt föränderliga tongångarna. Han anser att den småputtriga akustiska gitarren fungerar som ett trevligt klister som binder samman de elektroniska ljuden på ett exemplariskt vis. Ibland äter han kakor medan han lyssnar. Ibland lyssnar han på Tape.

Den andre killen är inte alls lika förstående. Han hatar faktiskt Minamo. Han hatar dessa "småputtriga jävla skitskivor", som han själv uttrycker det. Han blir förbannad av musik som inte tar ställning, som inte är i vägen, som bara existerar och "sprider sin mediokra elektroaukustiska skit-atomsfär". Han tycker att pressreleasen snackar sörja när den säger "...one of the most exciting creative groups currently exploring new sonic territory."

Det slutar ofta med att de båda karaktärerna börjar slåss. Den arge killen är så klart mycket bättre på det, men trivselkillen har ett hemligt vapen i att peta folk i sidan. I vilket fall som helst så brukar jag stänga av CD-spelaren när det inträffar. Det är så jobbigt att brottas med sig själv.

/ Martin