RECENSION  

DIVERSE ARTISTER
AN ANTHOLOGY OF NOISE & ELECTRONIC MUSIC, VOL. 2
2CD - Sub Rosa, 2003

Förra året släpptes första volymen av "An Anthology of Noise & Electronic Music", Sub Rosas omfattande tidsresedokument om den elektroniska musikens historia. På skivan rymdes musik från 1920 och fram till nutid, av legendariska artister som Edgar Varése, John Cage, Pierre Schaeffer, Iannis Xenakis parallellt med nybörjare, relativt sett, som DJ Spooky och Ryoji Ikeda. Men istället för att, som man kanske skulle kunna tro, försöka skapa ett kronologiskt historiedokument över den här delen av musikhistorien, ägnde sig Sub Rosa helhjärtat åt att dyka ner precis där de tyckte att det var lämpligt, oavsett om de landade i 20-talets experimentkretsar eller 2000-talets datoriserade electronicafalanger.

Och precis på samma sätt fortsätter det på denna dubbelskiva, samlingens andra volym. Elektronisk musik från en tid så avlägsen att den knappt kan kallas elektronisk blandas med nutida noise-techno och industriell musik från 80-talets början. Man flyger hit och dit från en låt till nästa, från 1936 till 2003, något som naturligtvis kan verka lite stökigt, men man landar å andra sidan nästan alltid på något som är lika trevligt som det man precis lyssnat igenom.

Bakom de två äldsta styckena på skivan står vännerna Johanna B Meyer, som emigrerade från Tyskland till USA 1924, och Percy Granger, musiker, uppfinnare och kompis mer Edward Grieg. De båda är sedan långe avlidna, men deras musikstycken, som nu närmar sig sjuttioårsåldern, är fortfarande i absolut högform. Det är två melodiösa konstruktioner som erbjuds, Grangers i form av en trevlig, sorgesam, men alldeles för kort theremin-duett.

Bland skivans övriga höjdpunkter hittar vi Meira Asher och Guy Harries ovanligt iskalla technokomposition "Torture - Bodyparts", Morton Subotnicks "Mandolin", Laibachs knarrande "Industrial Ambients" från 1980 och naturligtvis den gamla favoriten "Slogun" av SPK. Och låtarna av Alan R Splet, Luc Ferrari, Kim Cascone och... nästan hur mycket som helst. Tyvärr har man plockat med en gammal outgiven Autechre-låt från 1991, förmodligen något som blivit över från inspelningarna av Incunanbula och därefter fått ligga och mögla i ett riktigt dåligt hörn. Dessutom förvirrar det mig en aning att Captain Beefheart och Sun Ra dyker upp, men det är väl egentligen bara bra. En högst intressant samling.

/ Petter