RECENSION  

ULRICH SCHNAUSS
A STRANGELY ISOLATED PLACE
CD - City Centre Offices, 2003

Det är egentligen bara att ge upp. Ge upp inför faktumet att Ulrich Schnauss gör perfekt musik. Förmodligen är detta den mest fulländade skiva jag lyssnat på. Inte den bästa musiken som finns, men så otroligt väl genomfört och balanserat att man häpnar. Har man till exempel hört Ulrich Schnauss på Morr Musics "Blue Skies an' Clear"-samling så vet man precis vad det handlar om. Det är stor och svävande musik som verkligen fyller allt lyssningsrum. Detta i kombination med att varje ljud och varje tonföljd är uttänkt och placerad med enorm precision gör musiken så perfekt som den är. Egentligen är det inte särskilt avancerat . Musiken består i princip av takt, bas och melodistämmor. Tre simpla element som Schnauss har en enorm förmåga att organisera på de mest fantastiska vis.

Det är där någonstans som skivans stora behållning ligger. Den redan behagliga stämman byggs på med ännu en, det redan behagliga ljudet förändras en aning och når perfektion när man trodde att det inte fanns mer att hämta. Det enda negativa är att Schnauss kör i princip samma koncept på vart och ett av de åtta spåren. Nästan allihop lunkar på i ungefär samma tempo är uppbyggda på ungefär samma sätt. Det är alltså inte den mest fantasifulla skivan som gjorts, men med tanke på hur det hela låter så gör det absolut ingenting.

En fin avstickare från mallen är dock "On My Own". Detta är någon sorts rockrökare i Ulrich Schnauss egen tappning. Betydligt snabbare än de andra spåren och med en fin krautkänsla någonstans i bakgrunden. Alltid ett trevligt tecken på att Schnauss kan göra annan musik än den som finns på resten av skivan.

En fin detalj som återkommer i flera spår är de körstämmor som finns här och var. Effektfyllda och givetvis vridna för att passa ihop med den övriga musiken så bra som möjligt. Ett spår jag hela tiden återvänder till är "Clear Day". Förmodligen beror detta på den enormt fina "refrängen" med kvinnlig körsång som nästan höjer spåret till sakrala höjder. Som sagt, skivan är behaglig på gränsen till svulstig.

"A Strangely Isolated Place" är antagligen ingenting för den som gillar knep-och-knåp-elektronik. Här är allting relativt rakt på sak och följer traditionella mallar. Delar av redaktionen har tyckt att skivan snarare påminner om gammal hederlig indiemusik i stil med Slowdive än om övrig elektronisk musik. Vad man än tycker om detta så är det hela så jäkla bra att skivan borde köpas ändå i rent behaglighetssyfte.

/ Christoffer