RECENSION  

µ-ZIQ
BILIOUS PATHS
CD - Planet Mu, 2003

Mike Paradinas har varit en av de absolut största artisterna inom electronican i ungefär tio år nu. Under den tiden har han hunnit samarbeta med Aphex Twin under namnet Mike & Rich, remixat en hel jäkla skiva av The Auteurs, startat skivbolaget Planet Mu samt spelat in skivor under ett stort antal alias, som Jake Slazenger, Kid Spatula, Tusken Raiders, Gary Moscheles och, framför allt, µ-Ziq. Han var med när musikstilen kallades electronic listening music, obekvämt översatt till elektronisk lyssningsmusik i den tidens svenska tidningar, och han var senare med och uppfann det som döptes till drill'n'bass.

År 2003, c:a tio år efter debuten, är han fortfarande högst aktuell. För ett par veckor sedan släpptes "Bilious Paths", den första skivan µ-Ziq släppt på eget bolag sedan 1997, och även det första album Paradinas över huvud taget gett ut på ett mindre, oberoende skivbolag på ungefär lika länge. Ett sätt att försöka ta ett steg tillbaka, kan man misstänka. Och visst, skivan låter nästan som om den är byggd av en massa återvunna beståndsdelar från de senaste tio årens Paradinas-produktioner, vilket innebär drum'n'bass-kalabalik som jämnar Squarepushers 2000-talsproduktion med marken, förvirrade melodier, trasiga ljud, elektronisk popmusik, och skumma inslag av gabber och timestretchade jamaikaner.

Som oftast bjuds alltså en salig blandning av stilar, och en salig blandning av långsamt och snabbt och mjukt och hårt och dumt. De som såg Mike Paradinas dj-set när han besökte Sverige år 2000, och kunde följa med när musiken utvecklades från signaturmelodin från Omen kombinerad med AFX, via en del two-step till ett totalt gabbavansinne, för att avslutas med en otroligt konstig MC Hammer-remix, är väl förberedda för den här skivan. Det är underligt, och stundtals helt briljant.

/ Petter